Sova

Att sova, eller inte sova

Jag har haft mer eller mindre problem med sömnen sedan jag var tonåring. När jag var ca 14-15 år började jag få svårt att somna när jag lagt mig, även om jag var trött. Jag upplevde det dock aldrig som något problem; jag somnade till slut och sov nog ungefär så mycket som jag behövde.

Under en period i livet skämtade jag om att min största hobby var att sova, för det är så himla skönt att sova. Lägga sig i en mysig säng med fluffiga kuddar och ett varmt täcke. Kan det bli bättre?

För ca 1,5 år sedan började min sömn bli dålig, på riktigt. Besvären med att somna blev mer märkbara. Istället för att det tog mig någon timme att somna, tog det istället två eller tre timmar. När jag väl somnade så sov jag dock väldigt bra. Men även det blev sämre.

När jag sov ca 3 timmar per natt blev jag sjukskriven. Initialt blev jag sjukskriven på grund av depression, men det visade sig att det egentligen handlade om utmattningssyndrom.

I början av sjukskrivningen sov jag väldigt mycket, varje stund där ingen var beroende av mig så sov jag. Sömnen blev sakta men säkert bättre, för att sedan bli extremt mycket sämre igen. Vid årsskiftet 2016/2017 var jag tillbaka till att sova ungefär 3-4 timmar per natt.

Att inte sova är något som, på sikt, skadar hjärnan fysiskt. Något som påverkas rejält är minnet. I dagsläget upplever jag mitt minne såpass dåligt att jag har svårt att ta mig igenom en instruktionstext. Jag får läsa samma text om och om igen för att förstå vad det står. Jag kan läsa och jag förstår orden, men jag lägger inte det jag just läst på minnet, vilket gör att jag inte förstår det jag läser. Så jag får börja om, igen och igen och igen.

Idag sover jag ganska okej, om jag kommer ihåg att ta min medicin för att kunna sova. Det är inte en sömnmedicin utan en antidepressiv som har bieffekten att man blir trött. Jag tar en väldigt låg dos, några timmar innan jag behöver somna. Jag kan då somna runt 23-tiden utan större problem. Ibland somnar jag innan 23, ibland efter.

Medicinen gör mig inte såpass trött att jag somnar om jag inte faktiskt försöker somna. Om jag skulle stanna uppe skulle jag inte somna på stället. Det krävs att jag faktiskt lägger mig i sängen och försöker somna.

1 thought on “Att sova, eller inte sova

  1. Sömnen är verkligen a och o för att man ska må tillräckligt bra i sin kropp och själ. När sömnen krånglar, krånglar det mesta i livet. Tillfälliga sömnstörningar är ju ingen fara. Men att ha sömnstörningar en längre tid kan göra att man till sist blir utmattad. Det blev jag själv och fick också diagnosen utmattningssyndrom för 17 år sedan.

    För mig är det viktigt med rutiner för att jag ska sova. Att jag kommer upp på morgonen. Kommer ut i dagsljus en stund varje dag. Motion. Regelbundenhet. Och att varva ned innan jag lägger mig vid ungefär samma tid varje kväll. Jag brukar läsa lite och lyssna på lugn musik innan jag somnar och meditera. Jag behöver också flera pauser varje dag där jag ser till att min hjärna får vila en stund. Lugn och ro. Kanske lite meditation. Sluta ögonen.

    Men när jag var som sämst i utmattningen förlorade jag sömnen totalt i flera månader. Inte ens sömntabletter fick mig att sova då. Det var en hemsk tid i mitt liv som jag aldrig vill ha tillbaka.

    Jag hittade till dig via Blogg100. Lycka till med ditt bloggande och välkommen att kika in i min blogg!

    Allt gott!

Kommentera