Skriva till försäkringsbolag

Det här med försäkringsbolag

2012, när min dotter bara var några veckor gammal, så tecknade jag en försäkring för henne. Jag tecknade i samma veva en försäkring för mig själv hos samma försäkringsbolag som inkluderade både olycksfall och sjukdom.

För ca 1 år sedan fick jag idén om att jag kanske kunde få ersättning då jag fått min ADHD diagnos som vuxen, så jag gjorde en skadeanmälan. Efter 1 år fick jag besked om avslag, inte helt oväntat. Avslaget berodde på att jag 2005 medicinerade för depression så min psykiska ohälsa, som kunde vara ADHD symtom, hade visat sig innan försäkringen tecknades.

När jag fick beskedet om avslaget insåg jag att jag inte gjort någon skadeanmälan om sjukdomen jag har nu, utmattningssyndrom. Är man sjukskriven mer än 90 dagar så kan man, beroende på försäkringsbolag och sjukdom, få ersättning för ekonomiskt bortfall. Så, jag gjorde en ny skadeanmälan för utmattningssyndrom.

Efter ca 2 veckor fick jag ett brev hem från försäkringsbolaget där de hänvisade mig till beslutet för skadeanmälan för min ADHD. Jag blev då förvirrad då det är helt skilda sjukdomar vars enda gemensamma nämnare är var i kroppen sjukdomen sitter; hjärnan.

Det visade sig att försäkringsbolaget klumpar ihop alla psykiska sjukdomar. Min ADHD är medfödd, min ångest och depression är antagligen en följd av att jag har ADHD. Men, utmattningssyndrom beror på yttre faktorer som man sällan, eller aldrig, kan påverka; stress. I mitt fall handlar det om stress på arbetet.

Jag har just formulerat ett brev till mitt försäkringsbolag och tänkte att jag skulle dela med mig av det till er. Eventuellt blir detta en liten ”serie” i bloggen, då jag tvivlar på att jag får rätt på grund av detta brev.

Jag skriver detta då jag fått skilda besked under en och samma vecka; Hugo meddelade att mitt ärende skulle omprövas. Liselotte meddelade att mitt ärende inte kommer omprövas. Då jag inte vet vad som stämmer vill jag inkomma med kompletterande information av den typen som ni inte frågar efter vid en skadeanmälan.

Sedan 2014 har jag diagnosen ADHD. Det är väldigt vanligt med samsjuklighet och jag själv är drabbad av både depression och ångest. Första gången jag fick diagnosen depression var 2005.

Min initiala skadeanmälan handlade just om min ADHD. Det var mest en chansning. ADHD är något man föds med oavsett om man får diagnosen som vuxen eller ej. Jag fick avslag på min ansökan, något jag ärligt talat hade räknat med.

2014 blev jag även anställd som webbutvecklare hos min nuvarande arbetsgivare. Varje måndag fick jag en lista med arbetsuppgifter som skulle genomföras under veckan. Det var ganska blandat, stort som smått. Jag var ensam webbutvecklare på företaget, alltså landade alla webb-relaterade uppgifter på mig. Det i sin tur innebar dagliga avbrott i mitt arbete när något akut behövde ordnas, det gjorde dock inte att min arbetsplanering för veckan förändrades på något vis.

Varje vecka från februari 2014 till januari 2016 informerade jag min arbetsledare om att min arbetsbörda var för stor. Jag har under min anställning på företaget inte klarat en enda deadline då det helt enkelt varit för mycket att göra.

Trots att jag påpekade detta, på alla sätt jag kunde, varje vecka under 2 år, så skedde ingen förändring. Jag blev aldrig klar i tid.

I oktober 2015 började jag få stressymtom; jag hade svårt att somna, när jag väl somnade vaknade jag igen efter 2-3 timmar och kunde inte somna om. Jag fick röda utslag i ansiktet och på armarna och jag tappade enorma mängder med hår.

Jag försökte ta ett krafttag i stress-problemet och gick ner i arbetstid, från 100% till 80%. Trots att jag arbetade mindre minskade inte min arbetsbörda; lika mycket arbete skulle fortfarande göras men på mindre tid. Det dröjde inte länge förrän både kropp och själ gav upp.

Under januari och februari 2016 arbetade jag nästan ingenting. Kroppen hade drabbats av något som liknade influensa. I vanliga fall håller en influensa i sig i ca 1, kanske max 2, veckor. Jag var sjuk i 2 månader. Jag hade varit utsatt för hög stress under såpass lång tid att det fysiskt inte gick mer.

Jag blev deltidssjukskriven och sedan heltidssjukskriven. I juni 2016 fick jag diagnosen Utmattningssyndrom. Baserat på mina symtom och information om hur mitt liv hade sett ut de senaste 2 åren var det inget tvivel om att jag varit utsatt för på tok för mycket stress under alldeles för lång tid.

Under flera månader fick jag utesluta saker i mitt liv, som andra ser som självklart. Att borsta tänderna, klä på sig, duscha, för mig kändes det som att springa en halvmara, jag orkade inte. Att åka till mataffären för att köpa mjölk krävde noga planering för att ”spara” energin för att kunna genomföra det.

Med tid blev det bättre. Det gick långsamt, men det blev bättre.

I september 2016 började jag arbetsträna. Jag hade då börjat sova bättre och upplevde att jag hade mycket mer energi och ork. Att arbeta 2 timmar om dagen, med anpassade arbetsuppgifter, gjorde mig helt slut. Men jag tyckte det var roligt. Det kändes bra att komma in i rutiner, träffa kollegorna, göra något nyttigt.

På grund av omständigheter jag inte kunder påverka blev jag utsatt för väldigt hög stress. Det orsakade att jag hade hjärtklappning med bröstsmärtor, dagligen, under 2 veckor. Jag besökte akutmottagningen på Sahlgrenska i Göteborg där man efter prover och EKG kunde konstatera att det inte rörde sig om något hjärtproblem utan det berodde på stress.

Efter detta stora stresspåslag försämrades min hälsa enormt. Jag fick avbryta min arbetsträning och min prognos för tillfrisknande ser numera ut att ta väldigt mycket längre tid. Jag kan inte längre läsa böcker då mitt arbetsminne är försämrat att jag efter en stund inte förstår sammanhanget i längre texter. Mitt minne generellt har blivit otroligt mycket sämre än vad det var för bara ett par månader sedan.

Idag går jag i ett rehabiliteringsprogram för människor med Utmattningssyndrom. Förhoppningen är att jag, innan året är slut, förhoppningsvis skall klara av ett anpassat arbete på 25%. Jag har gjort anmälningar om arbetsskada på grund av min sjukdom.

Utmattningssyndrom är en sjukdom som sitter i hjärnan. Därför faller den i facket ”psykisk ohälsa”. Det som skiljer sjukdomen från andra psykiska sjukdomar är att det är yttre faktorer, som orsakar stress, som i sin tur orsakar synliga skador på hjärnan. Amygdala, som är en del av hjärnan, är med och styr vår minnesförmåga, känslor och kognitiva förmågor. Vid Utmattningssyndrom så blir Amygdala förstorad och det försämrar dess koppling till andra delar av hjärnan och leder då till sämre kognitiva förmågor och minnesproblem.

Att jag är drabbad av ADHD, ångest och depression är något som jag, vid vuxen ålder, lärt mig att jag med största sannolikhet är född med; min kemi i hjärnan funkar lite annorlunda än hos individer utan de psykiska problemen.

Jag tycker dock att det är väldigt fel av er att likställa Utmattningssyndrom med annan psykisk ohälsa. Det är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av, oavsett tidigare sjukdomshistorik. Det är inte min ADHD eller ångest eller tidigare depressioner som gjort att jag drabbats av utmattningssyndrom. Det är faktumet att jag varit utsatt för stress under 2 år som orsakat det. Yttre faktorer som jag gjort allt jag kunnat för att förändra. Men då de varit just yttre faktorer, som kan vara svårt eller till och med omöjligt att förändra, så har det inte gått.

Min kropp och min hjärna har tillverkat stresshormoner under 2 år, det har orsakat fysiska förändringar i min hjärna. Att jag var deprimerad 2005 är inte ett tidigt symtom på utmattning. Ingen kan dra slutsatsen att en depression kan innebära utmattning senare i livet. Det är som att säga att den som haft lunginflammation kommer drabbas av lungcancer; sjukdomarna sitter i samma del av kroppen men har inte med varandra att göra, de framkallar inte varandra. Man får inte utmattningssyndrom på grund av psykisk ohälsa (som depression och ångest), man får det av yttre faktorer som är svåra eller omöjliga att påverka.

Jag är inte nöjd med ert beslut att klumpa ihop sjukdomar som drabbat min hjärna.

Jag ser fram emot deras svar!

Trött

Fysiska stressymtom som ingen märker

Att känna stress är inget konstigt, det är en av funktionerna som finns förprogrammerade hos människan. Men när man varit stressad under en längre period så får man fysiska stressymtom. Majoriteten av människor märker av dessa, men har man ADHD kan de gå helt obemärkt förbi.

Den absolut vanligaste fysiska symtomen vid stress är svårigheten att slappna av, komma till ro för att kunna somna på kvällen. Jag tror ingen somnar så fort de lägger huvudet på kudden, men jag tror de flesta somnar inom 1 timme från de att de lagt sig och ”aktivt” försökt somna. Om man då inte kan somna och ligger och vrider och vänder sig i flera timmar lägger man antagligen märke till det. Sker det dessutom flera kvällar i rad gissar jag att man börjar ta sig en funderare på vad det beror på, kanske googlar man ”sömnproblem” och läser information om att det kan bero på stress.

Jag som har ADHD har haft sömnproblem sedan jag var ca 15 år. Att inte somna på kvällen när jag lägger mig är inget underligt. Att jag vrider och vänder på mig i 3-4 timmar innan jag somnar är inget konstigt. Jag registrerar inte att jag haft problem att somna alla kvällar i veckan, för det har varit så i hela mitt vuxna liv.

Andra problem man kan få vid stress är koncentrationssvårigheter, dåligt minne, nedstämdhet och ångest, ont i magen, huvudvärk och hjärtklappning. Man kan även märka av ett ökat behov av koffein, nikotin, alkohol, socker och fett.

Många av de fysiska stressymtomen är samtidigt vanliga symtom av ADHD. Koncentrationssvårigheter, sömnstörning och dåligt minne är de absolut vanligaste problemen när man har ADHD. Människor med ADHD brukar också ha det som kallas samsjuklighet, alltså att man har fler(a) psykiska problem. I mitt fall är det kronisk ångest och depression i perioder. De med ADHD tenderar även att dricka mer kaffe/cola/energidryck än andra då koffeinet piggar upp, då en person med ADHD blir trött fortare än andra.

Det kan gå väldigt lång tid innan en person med ADHD uppmärksammar stressen, därför tillhör de gruppen som löper högre risk för utbrändhet. I mitt fall märkte jag stressen för sent, jag hade redan blivit utbränd. Trots att kroppen skriker att den mår dåligt märker ingen det, just för att de fysiska stressymtomen i många fall är samma som för ADHD.

Jag reflekterade över stress först när det slog mig att jag börjat tappa en massa hår och att jag, några dagar tidigare, hade lagt min enda hobby på hyllan. Jag hade inte energi nog att ge min enda fisk någon mat, så han fick flytta.

För att få bukt med detta, på bästa sätt, på en arbetsplats eller i skolan kan extra ”styrning” vara bra. Se till att en person inte tar på sig för mycket och utnyttja absolut inte denna ”stresstålighet”! Jag tror även att man skall trycka på stoppknappen om man, varje dag, får ett svar som innehåller ordet ”trött” när man frågar hur hen mår.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – tänk efter före!

Nu har jag varit sjukskriven för utmattningssyndrom i ca 1 år. Under den här tiden har har lärt mig mycket om mig själv, och fått upp ögonen för sånt som borde varit självklarheter, men som av någon anledning ändå inte var det.

I september 2016 påbörjade jag min rehabilitering för att komma tillbaka till arbetet. Det gick bra, i 2,5 månad. Sedan gick det åt fanders. Det hände grejer där jag inte hade någon möjlighet att påverka, men det orsakade stress och ångest och jag började må sämre.

I skrivande stund mår jag inte ett dugg bättre än när jag blev sjukskriven. Jag kan till och med påstå att jag mår sämre. Skillnaden mellan nu och 1 år sedan är att jag vet varför, och just därför ökar inte min ångest som den gjort tidigare.

Att bli utbränd är inget ovanligt, tyvärr. Få verkar veta vad det faktiskt innebär för den som drabbas, och vad det är som händer. Det kan förebyggas och är man uppmärksam på signalerna så kan man stoppa den som är på väg in i väggen innan hen kraschar.

För någon med ADHD, som jag själv, blir det lite mer problematiskt. Utmattningssyndrom och ADHD har i stort sett identiska symtom, men orsaken skiljer sig. En person med ADHD löper större risk att drabbas av utmattning och även om alla signalerna finns där så missas de lätt, just för att man har ADHD.

Jag kommer skriva mer om just utmattningssyndrom i kombination med ADHD i fler, kommande inlägg. Så håll ögonen öppna!

Mitt hjärta värker

Det gör ont i mitt hjärta, bokstavligen talat.

För 5 dagar sedan var jag på ett möte. Det var jag, min chef, min handläggare från Försäkringskassan och min arbetsterapeut.

Redan innan mötet var jag nervös och kände mig stressad. Jag hade skrivit ner sånt jag behövde komma ihåg på mötet, behövde dock inte använda de anteckningarna.

För mig var mötet otroligt jobbigt. Jag satt på händerna under nästan hela mötet, de blir kalla när jag är nervös så jag försökte värma dom. Jag började även gråta när mötet var nära sitt slut och vi, nästan, fattat beslut om min framtid.

Min chef var snäll och körde hem mig efter mötet. Jag hade tagit 2 steg från bilen innan jag började gråta igen. När jag kom in i hallen fick jag panikångest och kollapsade. Jag fick ta ångestdämpande och tack vare det kunde jag sova under natten. Dagen efter gick jag till jobbet, jag orkade inte känna efter hur jag faktiskt mådde.

Sedan det där mötet har jag haft hjärtklappning med bröstsmärtor till och från. Jag har varit på akuten där de gjorde EKG och tog 2 blodprover med 4 timmars mellanrum för att undersöka om jag hade något problem med hjärtat. De kunde dock konstatera att hjärtat fungerar som det ska och att både den höga pulsen och smärtan sannolikt beror på stress och ångest.

De 2 senaste dagarna har jag inte klarat att arbeta, jag har mått för dåligt. Vid hög puls blir jag också så himla trött av att göra simpla småsaker.

Just för sunden känner jag mig, ärligt talat, rädd för att hela det här mötet gjorde att jag började må sämre. Jag hade tagit några steg framåt, men nu har jag tagit alla stegen bakåt igen, tillsammans med ett par steg till.

Imorgon skall jag försöka få tag i min arbetsterapeut och förklara hur jag har mått sedan mötet, och att jag nu inte längre tror att den plan vi har är speciellt hållbar. Som jag mår nu kommer jag inte komma genomföra det som vi, typ, bestämde på det där mötet.