Skulder

När skulder växer

Lever man med psykisk ohälsa är det väldigt vanligt att man drar på sig skulder. Det kan ha många olika orsaker. En del har problem med att öppna sin post, därför blir fakturor inte betalda och påminnelser samlas på hög. Ett oöppnat kuvert kan också resultera i att man missar en kallelse till läkare, om man inte kommer på den bokade tiden så får man betala för det missade besöket.

Många med psykisk ohälsa har också ganska höga vårdkostnader. Vi har tack och lov högkostnadsskydd både när det gäller vård och mediciner i Sverige, men man kan trots detta dra på sig skulder. Om man inte har pengar på kontot när det är dags att köpa en ny burk med piller, eller besöka läkaren, har man alternativet att betala mot faktura. Men har man det redan ansträngt ekonomiskt kan den där fakturan bli omöjlig att betala. Utan högkostnadsskydd kostar exempelvis 1 av mina mediciner 1030 kr för 30 tabletter. En kostnad som i alla fall jag har svårt att hosta upp vid ett enskilt tillfälle.

En obetald faktura växer snabbt till en skuld som känns omöjlig att betala. Skulden går vidare till ett inkassobolag som lägger på avgifter och ränta. Får bolaget inte betalt så säljer företaget skulden till ett annat inkassobolag, som lägger på mer ränta och avgifter. En skuld som från början var på 300 kr, för ett läkarbesök, växer sig snabbt till flera tusen.

Många kan lösa sina skulder genom att prata med bolagen där man är skuldsatt, och gemensamt komma fram till en rimlig avbetalningsplan. Det finns även möjligheten att ta ett banklån för att lösa sina skulder, ett lån har oftast lägre ränta än den hos inkassobolag.

För en hel del är både avbetalning och lån något omöjligt. Lever man på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten ges inte utrymme att betala sina skulder. Statliga långivare, exempelvis CSN, kan ”frysa” skulden under tiden man får bidrag. Inkassobolag erbjuder inte samma möjlighet, där tickar skulden sig större i form av både ränta och avgifter.

Det man kan göra då är att ansöka om skuldsanering. Inför en ansökan måste man ha pratat med en ekonomisk rådgivare. Det är något man kan få via kommunen och det är helt kostnadsfritt. Är man i ett läge där ekonomin, oavsett planering, inte ger utrymme för återbetalning, kommer man troligtvis få rådet att komma tillbaka när det ekonomiska läget ändrats, och att man inte kan ansöka om sanering om man inte kan klara en avbetalning.

Ansöka om skuldsanering kan man dock göra, oavsett om man kan klara en avbetalning eller ej.

Ansöker gör man hos Kronofogden. Man får då ge utförlig information om de skulder man har samt om sin egen, och eventuell familjs, ekonomi. Man får redogöra för både inkomster och utgifter samt eventuellt kapital. Med alla dessa uppgifter gör Kronofogden en bedömning kring möjligheten till återbetalning. Bedömer de att man inte har betalningsmöjlighet inom ett rimligt antal år kan man få sin ansökan godkänd.

Kronofogden gör då en återbetalningsplan som man skall hålla sig till under ett visst antal år. Hur mycket man skall betala per månad beror helt på den egna ekonomiska situationen, inte skuldens storlek. Har man inget utrymme för att göra någon betalning så kan man få en skuldsanering utan att betala något, har man möjlighet att göra en avbetalning så betalar man en summa varje månad, under ett visst antal år. Det som återstår av skulden när denna tid passerat skrivs av.

Får man sin ansökan om skuldsanering godkänd är det väldigt viktigt att man informerar Kronofogden om det ekonomiska läget skulle ändras; om man får högre inkomst, lägre månadsavgifter eller liknande. Då kommer Kronofogden justera beslutet efter förändringarna. Om man inte meddelar förändringarna avbryts skuldsaneringen omedelbart.

Lisebergskaniner

Sänk månadskostnaden med en smart sparplan

Nu när julen närmar sig vet jag att det kommer att gå åt en del pengar – men redan nu passar jag på att förbereda och planera ekonomiskt för Januari. När ett nytt år börjar känns det som ett utmärkt tillfälle att också få en fräsch start på olika plan i livet. Något jag känner att jag vill förbättra under 2017 är mitt sparande. Med en sparplan kommer det att bli lättare att se vad jag har råd med varje månad samtidigt som jag lägger undan en viss summa pengar som jag kan använda till något trevligt längre fram. Exakt vad har jag inte bestämt ännu, men min dotter har länge önskat sig ett TV-spel och i år hade vi ingen möjlighet att besöka Liseberg, det vill jag göra nästa år!

När jag har sökt på nätet hittade jag bland annat många bra tips via consectors hemsida. Jag ska verkligen gå in för att spara pengar varje månad som då inte bara ska gå till nöjen eller roliga inköp. Pengarna ska också bygga upp min buffert om jag skulle råka ut för en oförutsedd utgift.

Det är minsann inte helt lätt att strukturera om bland månadskostnaderna för att sänka dem. Nu när jag har haft en viss inkomst varje månad har jag anpassat min livsstil efter den. Vissa utgifter kommer jag så klart inte undan så som hyra, försäkringar och så vidare. Däremot kommer jag att försöka sänka mina månadskostnader för bland annat mat och övriga onödiga inköp. Det lilla blir som bekant oftast en hel del i slutändan.

Jag har sökt på nätet efter olika sätt att spara och för att få smarta råd, då fann jag en artikel som jag kan rekommendera, du kan läsa den här. Den handlar om hur man sätter upp en realistisk sparplan. Där finns det bland annat fem steg för hur du ska nå dina mål för sparandet. Jag har tagit till mig av dessa tips och anpassat efter mina egna mål för att sänka månadskostnaden.

  • Planera mera – jag har bestämt att jag ska spara 500 kronor i månaden under 2017 och planerar övriga kostnader efter mitt sparande.
  • Sätt upp ett mål – nu när jag ska spara har jag satt upp två mål. Dels ska pengarna räcka till roliga äventyr med familjen och dels ska jag bygga upp en personlig buffert.
  • Räkna på hur mycket du kan spara – jag har först och främst räknat ihop mina fasta utgifter och sedan räknat på hur mycket jag gör av med i övrigt. Det är dessa utgifter jag kan dra ner på så som exempelvis att köpa kaffe på något café.
  • Uppmärksamma milstolpar – det är inte jätteroligt att spara och därför kommer jag försöka fira när jag har kommit upp i en viss summa. Men då ska jag fortfarande ha kvar en viss summa pengar när jag väl har unnat mig något roligt eller fint för att fira.
Detta inlägg är sponsrat av TopDog

Jag hinner inte vara sjuk

I skrivande stund har jag -34,40 kr på mitt konto. Balansen för kommande månad ser än så länge ut att landa på ca 1000 kr när alla räkningar blivit betalda. De pengarna skall räcka till all mat för 2 vuxna och 1 barn under 1 månad, eventuella mediciner och oförutsedda kostnader.

Det går inte ihop. Därför köper jag mat på faktura varje månad, för att i alla fall ha mat att ställa på bordet. Vi har inte direkt råd med några utsvävningar. Barnet prioriteras, i allt.

Jag har inte köpt några nya kläder på ca 3 år. Detsamma gäller min partner. Han är nu nere på 1 par byxor som fortfarande kan användas. Men, de är slitna och nya behöver köpas. Men vi har inte råd.

Jag pratade med försäkringskassan idag gällande Bults ansökan om ersättning. Han har varit sjukskriven på heltid i snart 3 år men blir inte beviljad någon ersättning. Denna gången kommer han antagligen bli nekad igen pga att hans läkare gett honom fel information om vad som gäller. Det har lett till att hans ansökan är baserad på felaktiga grunder, den är alltså inkorrekt, vilket gör att den kommer avslås eftersom försäkringskassan inte kan bevilja ersättning på en ansökan som inte är korrekt.

När jag sedan kom hem till en faktura; 1 års retroaktiv höjning av avgiften för barnomsorgen, så brast det. Jag orkar inte.

Jag har ADHD vilket försvårar min arbetssituation. Utöver det har jag kronisk ångest och är deprimerad i perioder. Jag har mått psykiskt dåligt i ca 20 år och jag har burit den bördan själv i tysthet, jag trodde det var enklast så. Nu i efterhand vet jag att bördan bara blir tyngre om man bär den själv. För 3 år sedan började jag prata öppet om hur djävla dåligt jag mår, då orkade jag inte bära mer.

Jag orkar fortfarande inte bära, men jag gör det ändå, för någon måste. Någon måste ta kontakten med försäkringskassan, någon måste betala fakturan, någon måste… och denna någon är jag.

Både läkare och arbetsterapeuten säger till mig att jag tar på mig för mycket, att jag lastar mig själv till bristningsgränsen och ändå öser på mer. Men jag vet inte hur jag annars skall gå till väga. Allt hade blivit otroligt mycket enklare om ekonomi inte var en faktor i det här, men det är det. Just nu är det faktiskt större delen av den tunga bördan.

Vi går knappt runt ekonomiskt. Min man är sjuk och det både inser och accepterar jag. Att pressa honom att skaffa ett jobb och tjäna pengar går inte, för han klarar inte det. Hur vet jag då det? För att jag inte klarar det. Jag förstår honom för att jag är precis likadan. Jag klarar inte det. Anledningen till att jag gör det ändå är för att någon måste, och någon är jag. Jag förstår vad som skulle hända honom, för det händer mig.

Jag vill inte dö, men jag vill fan inte leva det här livet längre.

Matbutik

Med miniräknaren i högsta hugg

Idag var jag och handlade. Toalettpappret var slut, vi behövde tvättmedel, bröd och ost. Jag brukade älska att handla, nu hatar jag det. Jag har alltid dåligt med pengar. Det är nästan så att jag måste gå med miniräknaren i affären.

Man blir inte direkt förmögen som heltidssjukskriven. Det är dessutom jag som försörjer min man och min dotter som bor hos mig varannan vecka.

Efter skatt får jag ut ungefär 15.000 kr. Min hyra ligger på 8.000 kr. Redan där får man en aning om att ekonomin är stram, att det inte riktigt går ihop. Hur klarar sig en hel familj på de pengarna? Sanningen är att det gör vi inte.

Jag och min man kan inte direkt unna oss något. Vi kan inte gå på bio, bara en sån sak som att gå på café är för dyrt. Ingen av oss har köpt nya kläder på ca 3 år, bortsett från bröllopet för ca 1 år sedan (då såg vår ekonomi annorlunda ut).

Jag använder självscanning så ofta jag kan på Ica MAXI och på den Willy:s butik som ligger nära mig, då ser jag direkt vad slutsumman blir, vilket jag gillar. Det är vanligt att jag får plocka bort saker som jag egentligen behöver, för att ha råd.

Min ekonomi, vår ekonomi, gör mig stressad, ger mig ångest, den ger mig ont i magen, gör att jag får svårt att sova, gör mig oroad.

Följdproblemen

Jag har ADHD, det innebär en hel rad med psykiska bekymmer för mig. Men det innebär också andra problem.

Jag kan inte hålla ordning på nånting. Verkligen ingenting.

Jag har ekonomiska bekymmer. Än så länge klarar jag mig undan att dra på mig skulder, men lönen räcker aldrig till och min räddning blir att kunna handla mat på faktura. Räddningen just nu är att arbeta 100%, något som jag egentligen inte orkar. Men för tillfället har jag och min man inte råd med att jag arbetar heltid. Så är det tyvärr.

Mitt hem är ständigt i kaos. Jag vet hur man städar, jag kan städa. Det blir bara inte gjort. Det handlar inte om att jag är lat, om att jag inte orkar, det handlar om att det blir så övermäktigt för mig. När det bara är lite stökigt så ser jag inte stöket. När jag väl ser det har det blivit så mycket att det är ett flera dagars projekt att städa. Då blir det för mycket och jag kan inte få något gjort.

Detta är något som inte märkt utåt, alls. På mitt jobb är jag nästan ett neat-freak när det gäller ordning och reda. Jag har koll på mina grejer. Jag ger inte heller något som helst sken av att jag har ekonomiska problem.