Matbutik

Med miniräknaren i högsta hugg

Idag var jag och handlade. Toalettpappret var slut, vi behövde tvättmedel, bröd och ost. Jag brukade älska att handla, nu hatar jag det. Jag har alltid dåligt med pengar. Det är nästan så att jag måste gå med miniräknaren i affären.

Man blir inte direkt förmögen som heltidssjukskriven. Det är dessutom jag som försörjer min man och min dotter som bor hos mig varannan vecka.

Efter skatt får jag ut ungefär 15.000 kr. Min hyra ligger på 8.000 kr. Redan där får man en aning om att ekonomin är stram, att det inte riktigt går ihop. Hur klarar sig en hel familj på de pengarna? Sanningen är att det gör vi inte.

Jag och min man kan inte direkt unna oss något. Vi kan inte gå på bio, bara en sån sak som att gå på café är för dyrt. Ingen av oss har köpt nya kläder på ca 3 år, bortsett från bröllopet för ca 1 år sedan (då såg vår ekonomi annorlunda ut).

Jag använder självscanning så ofta jag kan på Ica MAXI och på den Willy:s butik som ligger nära mig, då ser jag direkt vad slutsumman blir, vilket jag gillar. Det är vanligt att jag får plocka bort saker som jag egentligen behöver, för att ha råd.

Min ekonomi, vår ekonomi, gör mig stressad, ger mig ångest, den ger mig ont i magen, gör att jag får svårt att sova, gör mig oroad.

Följdproblemen

Jag har ADHD, det innebär en hel rad med psykiska bekymmer för mig. Men det innebär också andra problem.

Jag kan inte hålla ordning på nånting. Verkligen ingenting.

Jag har ekonomiska bekymmer. Än så länge klarar jag mig undan att dra på mig skulder, men lönen räcker aldrig till och min räddning blir att kunna handla mat på faktura. Räddningen just nu är att arbeta 100%, något som jag egentligen inte orkar. Men för tillfället har jag och min man inte råd med att jag arbetar heltid. Så är det tyvärr.

Mitt hem är ständigt i kaos. Jag vet hur man städar, jag kan städa. Det blir bara inte gjort. Det handlar inte om att jag är lat, om att jag inte orkar, det handlar om att det blir så övermäktigt för mig. När det bara är lite stökigt så ser jag inte stöket. När jag väl ser det har det blivit så mycket att det är ett flera dagars projekt att städa. Då blir det för mycket och jag kan inte få något gjort.

Detta är något som inte märkt utåt, alls. På mitt jobb är jag nästan ett neat-freak när det gäller ordning och reda. Jag har koll på mina grejer. Jag ger inte heller något som helst sken av att jag har ekonomiska problem.