Hyperaktivitet

Tankeverksamhet på högvarv

Jag tror att vi alla någon gång fått tanken att vi skall titta på ett klipp på YouTube och plötsligt har det gått 3 timmar och man vet inte hur. Det händer mig, nästan varje dag. Men, inte bara med YouTube utan även andra saker.

Jag pysslade en stund med min dotter. När vi sedan lagt oss för natten och hon somnat tänkte jag att jag skulle kolla upp lite priser på material som jag vill köpa för framtida pyssel.

Jag googlade efter de produkter jag ville köpa, hittade höga priser, jag hittade medium priser, men jag hittade väldigt få låga priser. Man är inte direkt förmögen som sjukskriven så jag vill gärna få så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt. Jag insåg då att AliExpress finns, de säljer ju en hel drös med grejer svinbilligt. I det här fallet var det inte heller så noga med kvalitén.

Efter att ha hittat div olika butiker på AliExpress som sålde det jag ville köpa snubblade jag över en butik som dessutom sålde smyckedelar, sånt man kan behöva om man gör egna smycken, vilket jag förvisso inte gör. Men man kanske skulle börja?

Jag gick över till att leta efter smyckedelar, specifikt öronclips, gärna i äkta silver eller rostfritt stål. Verkar för övrigt vara omöjligt att hitta. Men jag hittade massa e-butiker som säljer smyckedelar, trevligt! Nånstans här snubblade jag över en site som dessutom sålde förpackningar och ställningar, som kan vara bra att ha om man skall sälja smycken och visa upp dom. Så jag började kolla på sånt.

Jag gled vidare in på att titta på objektiv som lämpar sig bra för produktfoto. Jag hittade flera som verkar bra, men som jag såklart inte har råd med. Jag tänkte då på att foton som är tagna rakt uppifrån kan vara snyggt när det gäller produktfoton eller när man tecknat något. För det kanske jag behöver ett nytt stativ, så jag kollade efter det.

Plötsligt hade det försvunnit 4 timmar där på natten när min dotter låg och sov. Jag skulle ju bara kolla vart man kunde köpa pyssel till bra/ok pris och jag landade i att ha planerat inköp för en hel smyckes-verksamhet.

Dator i en säng

Somna är omöjligt med ADHD

Att somna har varit jobbigt för mig sedan jag var tonåring. Jag lyckas helt enkelt inte. Det spelar ingen roll när jag går upp på morgonen eller när jag lägger mig på kvällen, att somna känns omöjligt.

Att ha problem att somna är väldigt vanligt när man har ADHD. Det gäller både vuxna och barn. Hjärnan är överaktiv och det är svårt och jobbigt att slappna av.

För mig är det nattetid som min hjärna verkar vara som mest aktiv. Det är när jag gått och lagt mig som jag plötsligt kommer ihåg det där som jag kämpat med att minnas hela dagen. Det är när jag ligger i sängen och har släckt lampan som jag får de mest makalösa idéerna. Ibland så kan den där stunden kännas som en lättnad eller något trevligt. Men ibland blir det bara ångestfyllt.

Ofta kommer jag ihåg saker som jag inte kan vänta med, något jag måste kolla upp eller glömt göra. Ofta försöker jag ignorera det där, ligga still i sängen, blunda och försöka somna. Det leder ofta till att jag får ångest, och mår dåligt över att jag låter bli det där som inte kan vänta.

Om det är något jag behöver kolla upp, exempelvis när Försäkringskassan öppnar, vad det är för datum eller sätta ett alarm, då använder jag min telefon. När jag sedan har gjort det där som behövde göras, då kommer jag på en till sak som jag är nyfiken på.

Det ena leder till det andra och plötsligt har det passerat 2-3 timmar och jag har fyllt min hjärna till bredden med ny information. Jag har kort sagt gjort mig själv hyperaktiv. Att försöka somna i det läget är praktiskt taget omöjligt.

Då dyker min ångest upp, oavsett om jag försöker somna eller ej. Klockan är mycket vid det laget, kanske 02:00-03:00. De timmar som är kvar innan jag behöver gå upp på morgonen kommer absolut inte ge mig tillräckligt med sömn. Jag blir stressad, vilket gör det ännu svårare att somna.

Det hela blir till en ond cirkel där jag helt enkelt måste vila nån gång under dagen. Det leder sedan till att jag igen får svårt att somna på kvällen.

Om jag är sådär dödstrött när jag lägger mig, då somnar jag ganska fort. Men det är sällan jag är det vid en vettig tid. Den typen av trötthet brukar infalla runt 12:00-13:00 eller 03:00-04:00. Ingen av de där tiderna är vettiga tider för att gå och lägga sig för natten.

Känner du igen dig i mina sömnproblem? Upplever du något helt annat? Kommentera gärna!

Medicin

En omedicinerad dag

Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig. Som denna. Jag har bara varit vaken i ca 30 minuter och klockan är snart 13:00.

För mig med ADHD så sägs det att rutiner är viktigt för att få livet att gå ihop. Jag har nog aldrig haft en rutin i hela mitt liv och tror inte jag kommer börja med det heller. Jag trivs med det, men det kan också innebära problem.

Som idag.

Jag var uppe till 5 på morgonen. Trots 19 vakna timmar kände jag mig inte trött. Eller så var jag kanske som ett barn, övertrött och därmed falskt pigg? Det spelar ingen roll, att jag la mig tidigt på morgonen istället för sent på kvällen fick sina konsekvenser. Jag vaknade vid 12:30.

Det jag har missat idag, som är det viktigaste på hela dagen för mig, är att ta min medicin. Jag tar i dagsläget två olika mediciner, en mot ångest/depression och en för min ADHD. Den sistnämnda ska tas på morgonen. Tar man den för sent kan det leda till att man inte kan sova i vettig tid på kvällen.

Jag kan sällan somna i vettig tid, jag är trött på dagarna och pigg på nätterna. När jag var liten fantiserade jag om att göra om världen, att börja vara vaken på nätterna och sova på dagen och att hela samhället skulle funka så.

Idag kan jag helt enkelt inte ta min medicin, för jag vill inte riskera ännu en sömnlös natt. Därför hoppar jag idag över att ta min medicin och hoppas på att somna i typ vettig tid ikväll så att jag kan ta medicinen imorgon istället.

Att tiga är silver, att tala är guld

Mina kollegor vet om att jag har ADHD. De vet om att jag är alkoholist. De vet om att när jag är sjuk så är det antagligen pga min psykiska ohälsa snarare än att jag har huvudvärk, feber eller annat.

Jag har en bra kontakt med min chef och mina närmsta kollegor. De har förståelse för mig och det känns otroligt skönt.

På tidigare arbetsplatser har jag inte berättat hur jag är, hur jag fungerar. Det har varit en jobbig skugga som följt mig överallt. Jag har kämpat så hårt för att hålla den fina fasaden uppe. Jag har fortfarande en fasad, jag kan inte visa hur jag mår. Men nu har jag i alla fall styrkan att berätta för mina kollegor när något är fel. Jag behöver inte gå in på detaljer, de förstår. Men det är okej att säga ”jag har en dålig dag”.

Jag har inte hittat en enda nackdel med att mina kollegor vet. Det finns dock en hel del fördelar; mitt arbete blir flexibelt, min arbetsstation anpassas efter mina behov. Jag upplever att jag får mer respekt och tillit.

För mig har det gjort mitt liv, både hemma och på jobbet, enklare när de runt omkring mig vet.

Följdproblemen

Jag har ADHD, det innebär en hel rad med psykiska bekymmer för mig. Men det innebär också andra problem.

Jag kan inte hålla ordning på nånting. Verkligen ingenting.

Jag har ekonomiska bekymmer. Än så länge klarar jag mig undan att dra på mig skulder, men lönen räcker aldrig till och min räddning blir att kunna handla mat på faktura. Räddningen just nu är att arbeta 100%, något som jag egentligen inte orkar. Men för tillfället har jag och min man inte råd med att jag arbetar heltid. Så är det tyvärr.

Mitt hem är ständigt i kaos. Jag vet hur man städar, jag kan städa. Det blir bara inte gjort. Det handlar inte om att jag är lat, om att jag inte orkar, det handlar om att det blir så övermäktigt för mig. När det bara är lite stökigt så ser jag inte stöket. När jag väl ser det har det blivit så mycket att det är ett flera dagars projekt att städa. Då blir det för mycket och jag kan inte få något gjort.

Detta är något som inte märkt utåt, alls. På mitt jobb är jag nästan ett neat-freak när det gäller ordning och reda. Jag har koll på mina grejer. Jag ger inte heller något som helst sken av att jag har ekonomiska problem.

zZz

Jag är trött. Så otroligt trött. Jämnt. Antalet timmars sömn på natten verkar inte spela någon roll alls, jag är alltid otroligt trött.

För några dagar sedan gjorde jag en sömnanalys. Jag har en körtel i näsan, som jag tagit bort 2 ggr men som växt ut igen. Just nu hoppas jag att det är den som gör mig trött, att jag helt enkelt inte kan sova ordentligt för att min andning under natten är dålig. Just nu hoppas jag på att en operation löser problemet med min kroniska trötthet.

Skulle så inte vara fallet är jag just nu villig att prova vad som helst. Första steget blir väl att kolla om jag har några brister. D-vitamin, Järn och B12 kan alla göra en väldigt trött om man har för lite av det.

Om det inte heller skulle vara problemet så skyller jag allt på min ADHD. Den orsakar mer problem än jag är villig att erkänna, både för mig själv och andra. Men tack vare att jag har diagnosen kommer jag, om det behövs, säkerligen få bra hjälp. Om jag bara ber om den.

Problemet med att vara öppen

Jag får då och då frågan om det innebär några problem att vara så öppen som jag är. Skall jag vara ärlig så är det inte en dans på rosor. Jag skäms inte över mina psykiska besvär, jag är ärlig kring min alkoholism. Självklart kan det innebära problem för mig. Men problemen är så få om man väger dom med fördelarna.

Söker jag ett arbete använder jag en mailadress kopplad till denna domänen. Klart att företaget kommer besöka den domänen, den här bloggen, för att kolla vad jag är för typ. Man googlar på mitt namn (det finns inte så många, faktiskt ingen, i Sverige med mitt namn med samma stavning) och hittar all info om mig.

Jag har, på grund av min öppenhet, blivit bortvald i rekryteringsprocesser när jag sökt jobb. Med det är nog, för mig, det enda problemet.

Det positiva med att vara öppen är att jag inte längre behöver hålla koll på vem som vet vad. Det finns ingen risk att jag ”försäger mig” för alla vet samma sak. De som inte vet, har bara råkat hamna där för ämnet har aldrig kommit upp.

Kanske kan någon annan finna stöd, tröst och mod genom min öppenhet. Jag personligen hade uppskattat mer öppenhet från andra som har samma, eller liknande, problematik i livet som jag själv. Jag hade uppskattat bekräftelsen i att inte vara ensam. Jag hade uppskattat att ha ett mentalt stöd i min kamp.

Därför är jag öppen. Därför väger det positiva tyngre än det negativa.