Skulder

När skulder växer

Lever man med psykisk ohälsa är det väldigt vanligt att man drar på sig skulder. Det kan ha många olika orsaker. En del har problem med att öppna sin post, därför blir fakturor inte betalda och påminnelser samlas på hög. Ett oöppnat kuvert kan också resultera i att man missar en kallelse till läkare, om man inte kommer på den bokade tiden så får man betala för det missade besöket.

Många med psykisk ohälsa har också ganska höga vårdkostnader. Vi har tack och lov högkostnadsskydd både när det gäller vård och mediciner i Sverige, men man kan trots detta dra på sig skulder. Om man inte har pengar på kontot när det är dags att köpa en ny burk med piller, eller besöka läkaren, har man alternativet att betala mot faktura. Men har man det redan ansträngt ekonomiskt kan den där fakturan bli omöjlig att betala. Utan högkostnadsskydd kostar exempelvis 1 av mina mediciner 1030 kr för 30 tabletter. En kostnad som i alla fall jag har svårt att hosta upp vid ett enskilt tillfälle.

En obetald faktura växer snabbt till en skuld som känns omöjlig att betala. Skulden går vidare till ett inkassobolag som lägger på avgifter och ränta. Får bolaget inte betalt så säljer företaget skulden till ett annat inkassobolag, som lägger på mer ränta och avgifter. En skuld som från början var på 300 kr, för ett läkarbesök, växer sig snabbt till flera tusen.

Många kan lösa sina skulder genom att prata med bolagen där man är skuldsatt, och gemensamt komma fram till en rimlig avbetalningsplan. Det finns även möjligheten att ta ett banklån för att lösa sina skulder, ett lån har oftast lägre ränta än den hos inkassobolag.

För en hel del är både avbetalning och lån något omöjligt. Lever man på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten ges inte utrymme att betala sina skulder. Statliga långivare, exempelvis CSN, kan ”frysa” skulden under tiden man får bidrag. Inkassobolag erbjuder inte samma möjlighet, där tickar skulden sig större i form av både ränta och avgifter.

Det man kan göra då är att ansöka om skuldsanering. Inför en ansökan måste man ha pratat med en ekonomisk rådgivare. Det är något man kan få via kommunen och det är helt kostnadsfritt. Är man i ett läge där ekonomin, oavsett planering, inte ger utrymme för återbetalning, kommer man troligtvis få rådet att komma tillbaka när det ekonomiska läget ändrats, och att man inte kan ansöka om sanering om man inte kan klara en avbetalning.

Ansöka om skuldsanering kan man dock göra, oavsett om man kan klara en avbetalning eller ej.

Ansöker gör man hos Kronofogden. Man får då ge utförlig information om de skulder man har samt om sin egen, och eventuell familjs, ekonomi. Man får redogöra för både inkomster och utgifter samt eventuellt kapital. Med alla dessa uppgifter gör Kronofogden en bedömning kring möjligheten till återbetalning. Bedömer de att man inte har betalningsmöjlighet inom ett rimligt antal år kan man få sin ansökan godkänd.

Kronofogden gör då en återbetalningsplan som man skall hålla sig till under ett visst antal år. Hur mycket man skall betala per månad beror helt på den egna ekonomiska situationen, inte skuldens storlek. Har man inget utrymme för att göra någon betalning så kan man få en skuldsanering utan att betala något, har man möjlighet att göra en avbetalning så betalar man en summa varje månad, under ett visst antal år. Det som återstår av skulden när denna tid passerat skrivs av.

Får man sin ansökan om skuldsanering godkänd är det väldigt viktigt att man informerar Kronofogden om det ekonomiska läget skulle ändras; om man får högre inkomst, lägre månadsavgifter eller liknande. Då kommer Kronofogden justera beslutet efter förändringarna. Om man inte meddelar förändringarna avbryts skuldsaneringen omedelbart.

Förändring

Mycket nytt på kort tid

Jag kom av mig en del i bloggandet. Det kom en flytt och ny behandling i vägen. Men nu vill jag uppdatera, berätta vad som händer.

Jag har flyttat. Nya lägenheten är ett oändligt kaos. Att packa upp kommer nog ta längre tid än vad det gjorde att packa ner. Men det känns ändå fantastiskt. Den nya lägenheten känns redan mer som hemma än vad förra lägenheten någonsin gjorde. Jag har kommit hem igen, till området som jag motvilligt flyttade ifrån 2013. Jag tror att min partner, och mitt barn, har liknande känslor som jag själv.

I samma veva har jag även blivit patient på en ny psykiatrisk mottagning som specialiserar sig på utmattningssyndrom. Jag har börjat i något som kan kallas för rehabiliteringsprogram. Det har gjorts upp en plan för hur mina kommande 19 veckor kommer se ut gällande min vård.

Det känns fantastiskt att prata med vårdgivare som vet, accepterar och förstår att jag är sjuk. Det gör de förvisso på min andra psykiatrimottagning också, men det blir ändå en stor skillnad då den nya mottagningen just specialiserat sig på utmattningssyndrom.

Jag ingår i en grupp om totalt 6 personer. Tillsammans skall vi genomgå rehabilitering som inkluderar fysioterapi, samtalsterapi (tror jag) och arbetsterapi.

Jag önskar ingen den situation som jag själv befinner mig i. Men jag måste ändå erkänna att det känns väldigt bra att få träffa andra som har samma problematik som jag har. Människor som varit sjukskrivna i 1 år, 2 år, eller mer! Människor som vet hur det är att vara så otroligt trött, både fysiskt och mentalt. Människor som kämpar, precis som jag kämpar.

Har i samband med detta fått lite siffror, information som är svart och vit. Jag skall nu sluta ha dåligt samvete för att jag inte kan, inte orkar, inte kan motivera mig. För faktan är denna; det är först efter ca 3 års sjukskrivning, som 82% av de med utmattningssyndrom, återgått till arbetet. Rehabiliteringen tar tid. Men även efter rehabilitering fortsätter man att ha problem. Främst med kognitiva funktioner samt att man är väldigt känslig för stress.

Jag måste börja tänka på mig själv. Det är absolut ingen som tackat mig för att jag slitit och kämpat tills det inte gick mer.

Flytta in

Vakna på ett nytt ställe

Idag packar vi. I förmiddags kände jag smått panik över faktumet att vi flyttar imorgon. Hur skall vi hinna!? Kändes som om vi hade evigheter av prylar kvar att packa. Men nu, när jag sitter här i flyttkaoset och tar en paus för att blogga, så inser jag att vi är nästan klara.

Den del av lägenheten som vi hade kvar i morse, som var den jobbigaste delen, är nerpackad. Alla våra förvaringsmöbler är tömda. Det är lite grejer kvar i köket, jag skall plocka ner lite gardiner, tömma 2 garderober. Sedan är det klart. Sedan är allt packat.

Jag ser fram emot att vakna på ett nytt ställe. Att öppna ögonen och veta att jag är hemma igen. Hemma i området som jag flyttade ifrån, hemma i området som jag i 3,5 år försökt flytta tillbaka till. Snart är jag hemma igen. Det känns så otroligt skönt!

Förhoppningsvis blir det inget strul med bredband och elektricitet, allt ska vara ordnat i alla fall. Ringde flyttfirman tidigare idag för att säkerställa att vår flytt är inbokad, och ja, det är den.

Imorgon kväll pustar jag ut i samma soffa, på ett nytt ställe. Jag längtar!

Flytta

Det oändliga flyttkaoset

Denna dag, denna vecka, har präglats av flyttkaoset. Jag har slappat allt för mycket vilket gör att jag måste stressa på slutet. Men så får det vara. Packning och städning gör jag, av någon anledning, bäst i panik.

I övermorgon går flyttlasset. Då blir det ny lägenhet, nya grannar, nytt område. Fast för mig känns det väldigt mycket som att flytta hem. Jag flyttar liksom tillbaka till platsen som jag, ofrivilligt, flyttade ifrån när jag separerade från min dotters pappa. Jag har försökt flytta tillbaka sedan dess. Och nu är det dags.

Jag ser på mitt hem som är här och nu, med en hel del stress och panik. Kommer vi hinna? Jag är inte så bra på att hantera stress nu för tiden, så jag slappar en hel del mellan allt packande. Jag slappar nog för mycket. Men jag vill inte stressa ihjäl mig över det här. Att flytta skall vara något trevligt och bra. Eller hur?

Just nu längtar jag till fredag kväll. Då är allt flyttat och klart och man kan slå sig ner i soffan, som vi förhoppningsvis orkar montera, och ta det lugnt.

Jag börjar fundera på om jag glömt något. Men jag tror inte det. Jag har gjort adressändring, flyttat hemförsäkringen, anmält flytt av bredbandet och skaffat mig ett elabonnemang (både nät och själva elen). Om det är något företag eller liknande där jag missat att byta adress så kommer min post bli eftersänd under 12 månader framåt.

Jag tror inte att jag glömt något… eller?

Podcast

Att snacka om våldtäkt

Idag hade jag ett väldigt långt samtal med en trevlig kvinna som har en nystartad podd där fokus ligger på våldtäkt.

Om man blir våldtagen så är det många som söker information kring våldtäkt, för att kunna bearbeta det man varit med om. I vissa fall kan det handla om att man vill ha information kring vad man kan göra, hur man anmäler, hur man pratar om det, om man pratar om det och så vidare. För andra kan det handla om få en ”bekräftelse” på att man inte är ensam, att detta har hänt andra också.

Tyvärr är våldtäkt väldigt tabubelagt. Det är få förövare som pratar om vad de gjort. Det är få offer som pratar om vad någon gjort mot dem. Bilden som media visar upp är att en våldtäkt sker i en mörk park och förövaren är en okänd man som med våldför sig på en icke ont anande kvinna. Verkligheten är dock, i de flesta fall, något helt annorlunda.

Den kvinna jag pratade med idag, Laurea, har startat en podd om våldtäkt, för att kunna förmedla erfarenheter, historier, tankar, åsikter, från människor som blivit utsatta, som blivit våldtagna.

Som planen ser ut för tillfället så kommer jag vara med i podden, inom en överskådlig framtid, och prata om mina egna erfarenheter. Det är inte ett trevligt ämne, långt ifrån. Men jag ser ändå fram emot det.

Podden heter Våldtäktspodden och det finns, i skrivande stund, 2 avsnitt. Gå gärna in och lyssna! Om du själv blivit utsatt och kan tänka dig att prata om det, kontakta Laurea!

Podcast

Kanske i dina hörlurar

För några dagar sedan fick jag frågan om jag ville vara med i en podcast. Jag skall inte berätta om det för ingående, inget är egentligen bestämt ännu men det känns ändå himla roligt att få frågan!

Jag har varit med i radio ett par gånger, men då som Christer Lundberg-fan på besök i P3 studion i programmet Christer och Christer och Morgan rapporterar – en timme innan sex. Så det här med att prata när andra än den jag direkt pratar med kommer lyssna känns inte främmande alls.

Ämnet är dock ganska laddat. Kanske därför jag ser fram emot det även om inget är bestämt ännu. Det är ett ämne som behöver få en starkare röst, fler som pratar om det, mer publicitet, bara väldigt mycket mer! Bilden behöver bli mer korrekt, inte som den är idag.

Men, mer om detta när jag vet mer! Blir det av kommer jag absolut skriva om det här i bloggen.

Flyttlådor

En dag med choklad

Idag är det 3 år sedan jag förlovade mig med min fantastiska partner Bult. Det firas med choklad och köpepizza, omnom.

Mitt liv är kaos, i vanlig ordning. Av någon anledning så är det alltid en massa saker som händer, det blir aldrig någon riktig paus där jag kan bara vara. Det som händer just nu är dock positiva saker, så jag är ändå ganska nöjd med tillvaron.

Nästa vecka skall jag och lilla familjen flytta. Sedan jag separerade från min dotters pappa har jag försökt få tag i ett boende i området där han bor. Något som visat sig vara nästan omöjligt! Men nu, 3,5 år efter att jag flyttade från området kommer jag nu flytta tillbaka.

Lägenheten är 3 rum och kök, som jag har nu, men den är ca 20 m² mindre än där jag bor nu. Hyran är billigare och hela familjen kommer slippa väldigt mycket pendlande. Dottern kommer ha nära till förskolan, nära till sina vänner, och nära till den andra föräldern, oavsett i vilket hem hon är. Vi ser alla fram emot det!

Jag har även blivit patient på en ny psykiatrisk mottagning i Göteborg. De specialiserar sig på Utmattningssyndrom hos människor med NPF, exempelvis ADHD, som jag har. Jag har fått träffa 4 olika personer på mottagningen; psykolog, läkare, fysioterapeut och arbetsterapeut. Jag har pratat med alla om min situation, de har gjort individuella bedömningar av mig och de skall nu skapa en gemensam bild av min hälsa och ta fram en plan för min rehabilitering.

Jag har även anmält mig till Blogg100, som går ut på att man skall posta minst 1 inlägg i någon av sina sociala kanaler, varje dag i 100 dagar i följd. Jag vet inte om jag kommer klara det, min energi är som ni kanske förstår ganska svajig och jag behöver ibland prioritera annat framför att blogga. Men jag hoppas få ihop 100 inlägg i alla fall.

Det var en liten kort uppdatering från mig, nu är jag helt slut och måste nog vila en stund!