Skulder

När skulder växer

Lever man med psykisk ohälsa är det väldigt vanligt att man drar på sig skulder. Det kan ha många olika orsaker. En del har problem med att öppna sin post, därför blir fakturor inte betalda och påminnelser samlas på hög. Ett oöppnat kuvert kan också resultera i att man missar en kallelse till läkare, om man inte kommer på den bokade tiden så får man betala för det missade besöket.

Många med psykisk ohälsa har också ganska höga vårdkostnader. Vi har tack och lov högkostnadsskydd både när det gäller vård och mediciner i Sverige, men man kan trots detta dra på sig skulder. Om man inte har pengar på kontot när det är dags att köpa en ny burk med piller, eller besöka läkaren, har man alternativet att betala mot faktura. Men har man det redan ansträngt ekonomiskt kan den där fakturan bli omöjlig att betala. Utan högkostnadsskydd kostar exempelvis 1 av mina mediciner 1030 kr för 30 tabletter. En kostnad som i alla fall jag har svårt att hosta upp vid ett enskilt tillfälle.

En obetald faktura växer snabbt till en skuld som känns omöjlig att betala. Skulden går vidare till ett inkassobolag som lägger på avgifter och ränta. Får bolaget inte betalt så säljer företaget skulden till ett annat inkassobolag, som lägger på mer ränta och avgifter. En skuld som från början var på 300 kr, för ett läkarbesök, växer sig snabbt till flera tusen.

Många kan lösa sina skulder genom att prata med bolagen där man är skuldsatt, och gemensamt komma fram till en rimlig avbetalningsplan. Det finns även möjligheten att ta ett banklån för att lösa sina skulder, ett lån har oftast lägre ränta än den hos inkassobolag.

För en hel del är både avbetalning och lån något omöjligt. Lever man på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten ges inte utrymme att betala sina skulder. Statliga långivare, exempelvis CSN, kan ”frysa” skulden under tiden man får bidrag. Inkassobolag erbjuder inte samma möjlighet, där tickar skulden sig större i form av både ränta och avgifter.

Det man kan göra då är att ansöka om skuldsanering. Inför en ansökan måste man ha pratat med en ekonomisk rådgivare. Det är något man kan få via kommunen och det är helt kostnadsfritt. Är man i ett läge där ekonomin, oavsett planering, inte ger utrymme för återbetalning, kommer man troligtvis få rådet att komma tillbaka när det ekonomiska läget ändrats, och att man inte kan ansöka om sanering om man inte kan klara en avbetalning.

Ansöka om skuldsanering kan man dock göra, oavsett om man kan klara en avbetalning eller ej.

Ansöker gör man hos Kronofogden. Man får då ge utförlig information om de skulder man har samt om sin egen, och eventuell familjs, ekonomi. Man får redogöra för både inkomster och utgifter samt eventuellt kapital. Med alla dessa uppgifter gör Kronofogden en bedömning kring möjligheten till återbetalning. Bedömer de att man inte har betalningsmöjlighet inom ett rimligt antal år kan man få sin ansökan godkänd.

Kronofogden gör då en återbetalningsplan som man skall hålla sig till under ett visst antal år. Hur mycket man skall betala per månad beror helt på den egna ekonomiska situationen, inte skuldens storlek. Har man inget utrymme för att göra någon betalning så kan man få en skuldsanering utan att betala något, har man möjlighet att göra en avbetalning så betalar man en summa varje månad, under ett visst antal år. Det som återstår av skulden när denna tid passerat skrivs av.

Får man sin ansökan om skuldsanering godkänd är det väldigt viktigt att man informerar Kronofogden om det ekonomiska läget skulle ändras; om man får högre inkomst, lägre månadsavgifter eller liknande. Då kommer Kronofogden justera beslutet efter förändringarna. Om man inte meddelar förändringarna avbryts skuldsaneringen omedelbart.

Förändring

Mycket nytt på kort tid

Jag kom av mig en del i bloggandet. Det kom en flytt och ny behandling i vägen. Men nu vill jag uppdatera, berätta vad som händer.

Jag har flyttat. Nya lägenheten är ett oändligt kaos. Att packa upp kommer nog ta längre tid än vad det gjorde att packa ner. Men det känns ändå fantastiskt. Den nya lägenheten känns redan mer som hemma än vad förra lägenheten någonsin gjorde. Jag har kommit hem igen, till området som jag motvilligt flyttade ifrån 2013. Jag tror att min partner, och mitt barn, har liknande känslor som jag själv.

I samma veva har jag även blivit patient på en ny psykiatrisk mottagning som specialiserar sig på utmattningssyndrom. Jag har börjat i något som kan kallas för rehabiliteringsprogram. Det har gjorts upp en plan för hur mina kommande 19 veckor kommer se ut gällande min vård.

Det känns fantastiskt att prata med vårdgivare som vet, accepterar och förstår att jag är sjuk. Det gör de förvisso på min andra psykiatrimottagning också, men det blir ändå en stor skillnad då den nya mottagningen just specialiserat sig på utmattningssyndrom.

Jag ingår i en grupp om totalt 6 personer. Tillsammans skall vi genomgå rehabilitering som inkluderar fysioterapi, samtalsterapi (tror jag) och arbetsterapi.

Jag önskar ingen den situation som jag själv befinner mig i. Men jag måste ändå erkänna att det känns väldigt bra att få träffa andra som har samma problematik som jag har. Människor som varit sjukskrivna i 1 år, 2 år, eller mer! Människor som vet hur det är att vara så otroligt trött, både fysiskt och mentalt. Människor som kämpar, precis som jag kämpar.

Har i samband med detta fått lite siffror, information som är svart och vit. Jag skall nu sluta ha dåligt samvete för att jag inte kan, inte orkar, inte kan motivera mig. För faktan är denna; det är först efter ca 3 års sjukskrivning, som 82% av de med utmattningssyndrom, återgått till arbetet. Rehabiliteringen tar tid. Men även efter rehabilitering fortsätter man att ha problem. Främst med kognitiva funktioner samt att man är väldigt känslig för stress.

Jag måste börja tänka på mig själv. Det är absolut ingen som tackat mig för att jag slitit och kämpat tills det inte gick mer.

Flytta in

Vakna på ett nytt ställe

Idag packar vi. I förmiddags kände jag smått panik över faktumet att vi flyttar imorgon. Hur skall vi hinna!? Kändes som om vi hade evigheter av prylar kvar att packa. Men nu, när jag sitter här i flyttkaoset och tar en paus för att blogga, så inser jag att vi är nästan klara.

Den del av lägenheten som vi hade kvar i morse, som var den jobbigaste delen, är nerpackad. Alla våra förvaringsmöbler är tömda. Det är lite grejer kvar i köket, jag skall plocka ner lite gardiner, tömma 2 garderober. Sedan är det klart. Sedan är allt packat.

Jag ser fram emot att vakna på ett nytt ställe. Att öppna ögonen och veta att jag är hemma igen. Hemma i området som jag flyttade ifrån, hemma i området som jag i 3,5 år försökt flytta tillbaka till. Snart är jag hemma igen. Det känns så otroligt skönt!

Förhoppningsvis blir det inget strul med bredband och elektricitet, allt ska vara ordnat i alla fall. Ringde flyttfirman tidigare idag för att säkerställa att vår flytt är inbokad, och ja, det är den.

Imorgon kväll pustar jag ut i samma soffa, på ett nytt ställe. Jag längtar!

Flytta

Det oändliga flyttkaoset

Denna dag, denna vecka, har präglats av flyttkaoset. Jag har slappat allt för mycket vilket gör att jag måste stressa på slutet. Men så får det vara. Packning och städning gör jag, av någon anledning, bäst i panik.

I övermorgon går flyttlasset. Då blir det ny lägenhet, nya grannar, nytt område. Fast för mig känns det väldigt mycket som att flytta hem. Jag flyttar liksom tillbaka till platsen som jag, ofrivilligt, flyttade ifrån när jag separerade från min dotters pappa. Jag har försökt flytta tillbaka sedan dess. Och nu är det dags.

Jag ser på mitt hem som är här och nu, med en hel del stress och panik. Kommer vi hinna? Jag är inte så bra på att hantera stress nu för tiden, så jag slappar en hel del mellan allt packande. Jag slappar nog för mycket. Men jag vill inte stressa ihjäl mig över det här. Att flytta skall vara något trevligt och bra. Eller hur?

Just nu längtar jag till fredag kväll. Då är allt flyttat och klart och man kan slå sig ner i soffan, som vi förhoppningsvis orkar montera, och ta det lugnt.

Jag börjar fundera på om jag glömt något. Men jag tror inte det. Jag har gjort adressändring, flyttat hemförsäkringen, anmält flytt av bredbandet och skaffat mig ett elabonnemang (både nät och själva elen). Om det är något företag eller liknande där jag missat att byta adress så kommer min post bli eftersänd under 12 månader framåt.

Jag tror inte att jag glömt något… eller?