Planera

När hälsan skall planeras

Fick tidigare under dagen flera samtal från min nya fysioterapeut på PMU. Första gången hon ringde bokade vi in en tid för att göra en så kallad vårdplanering. Inom någon timme ringde hon igen för att få omboka tiden, då hon missat att markera i sin kalender att hon inte var tillgänglig under den tid vi hade bokat in.

Men en tid är i alla fall bokad. Vad jag vet kommer det vara jag och fysioterapeuten, Eva, som skall snacka igenom den plan som PMU tagit fram åt mig, så får jag komma med åsikter innan den bestäms. Eventuellt kommer min nya arbetsterapeut, Jenni, också vara med. Hon frågade i alla fall om hon fick när jag träffade henne senast.

Mina initiala tankar kring PMU är att de verkligen tar min sjukdom på allvar, vilket känns fantastiskt skönt. Det känns samtidigt väldigt bra att det liksom inte tar så lång tid, det går inte flera veckor mellan besöken utan de har skett ganska tätt. Vilket för mig betyder att de faktiskt vill hjälpa mig.

Det finns en del människor inom vården som tyvärr blivit allt för präglade av de negativa sidorna i sitt yrke och ärligt talat gör ett ganska dåligt jobb. Men, mer om sånt en annan gång.

Jag skall i alla fall till PMU nästa vecka och det känns väldigt bra, och hoppfullt!

Sova

Att sova, eller inte sova

Jag har haft mer eller mindre problem med sömnen sedan jag var tonåring. När jag var ca 14-15 år började jag få svårt att somna när jag lagt mig, även om jag var trött. Jag upplevde det dock aldrig som något problem; jag somnade till slut och sov nog ungefär så mycket som jag behövde.

Under en period i livet skämtade jag om att min största hobby var att sova, för det är så himla skönt att sova. Lägga sig i en mysig säng med fluffiga kuddar och ett varmt täcke. Kan det bli bättre?

För ca 1,5 år sedan började min sömn bli dålig, på riktigt. Besvären med att somna blev mer märkbara. Istället för att det tog mig någon timme att somna, tog det istället två eller tre timmar. När jag väl somnade så sov jag dock väldigt bra. Men även det blev sämre.

När jag sov ca 3 timmar per natt blev jag sjukskriven. Initialt blev jag sjukskriven på grund av depression, men det visade sig att det egentligen handlade om utmattningssyndrom.

I början av sjukskrivningen sov jag väldigt mycket, varje stund där ingen var beroende av mig så sov jag. Sömnen blev sakta men säkert bättre, för att sedan bli extremt mycket sämre igen. Vid årsskiftet 2016/2017 var jag tillbaka till att sova ungefär 3-4 timmar per natt.

Att inte sova är något som, på sikt, skadar hjärnan fysiskt. Något som påverkas rejält är minnet. I dagsläget upplever jag mitt minne såpass dåligt att jag har svårt att ta mig igenom en instruktionstext. Jag får läsa samma text om och om igen för att förstå vad det står. Jag kan läsa och jag förstår orden, men jag lägger inte det jag just läst på minnet, vilket gör att jag inte förstår det jag läser. Så jag får börja om, igen och igen och igen.

Idag sover jag ganska okej, om jag kommer ihåg att ta min medicin för att kunna sova. Det är inte en sömnmedicin utan en antidepressiv som har bieffekten att man blir trött. Jag tar en väldigt låg dos, några timmar innan jag behöver somna. Jag kan då somna runt 23-tiden utan större problem. Ibland somnar jag innan 23, ibland efter.

Medicinen gör mig inte såpass trött att jag somnar om jag inte faktiskt försöker somna. Om jag skulle stanna uppe skulle jag inte somna på stället. Det krävs att jag faktiskt lägger mig i sängen och försöker somna.

Läsförståelse under Utmattningssyndrom

Läsförståelse försvinner vid utmattningssyndrom

Jag har har kunnat läsa sedan lågstadiet. Från den stunden så malde jag igenom böcker under hela grundskolan. I gymnasiet läste jag mindre, det var så mycket annat att hinna med. Men vi hade fortfarande undervisning i Svenska och i prov ingick i stort sett alltid ett stycke med läsförståelse, som jag alltid klarade.

Med tid har jag glidit allt längre ifrån att läsa böcker, jag prioriterar att göra annat på min fritid. Många ligger och läser på kvällen innan de skall sova, det är sövande för många. Själv kan jag fastna i flera timmar, hittar jag en riktigt bra bok bli det svårt för mig att ta en paus i läsandet.

Jag har aldrig läst direkt snabbt, med åldern började jag bli mer och mer rastlös när jag läste en bok, om den inte var riktigt riktigt bra. Senaste året har jag plockat upp läsningen igen men då i form av ljudböcker.

Det är sällan jag läser längre texter numera, det blir främst statusuppdateringar på Facebook, bildtexter på Instagram och liknande. Jag läser hellre korta sammanfattningar framför en hel nyhetsartikel med mera.

När jag ställs inför att läsa en längre text, exempelvis en instruktion eller dokumentation av något, så blir det svårt för mig. Jag kan titta på texten, se bokstäverna, men inte förstå vad det står och vad det betyder. När jag lyckas ta mig igenom 1 rad med text så har jag redan glömt bort den när jag kommer till nästa rad, hela texten tappar sitt sammanhang.

När man behöver spendera 30 minuter, eller mer, för att läsa 1 standard A4 dokument, och ändå inte minns vad man läst, eller inte minns vad man läst, då känner man sig ganska korkad. Osmart. Dum i huvudet. Som en idiot.

Jag vet att det inte är mig det är fel på, jag är inte ointelligent, jag har drabbats av utmattningssyndrom.

Utmattningssyndrom påverkar bland annat arbetsminnet, som är centralt i att komma ihåg och hantera information under en kortare period. Detta kan vara att läsa en instruktion och sedan genomföra uppgiften. När arbetsminnet inte fungerar optimal så ”försvinner” informationen utan att den lagrats i någon annan minnesfunktion.

Det är flera saker som arbetsminnet håller ordning på, förutom läsförståelse, därför är det många intellektuella funktioner som påverkas när arbetsminnet försämras. Det kan bli svårt att förstå vad någon säger, att räkna blir svårare och det blir svårare att lösa problem.

Har man drabbats av utmattningssyndrom är det inte något som kommer vara resten av livet, det blir bättre. Men för stunden, när man är mitt i det, så kan man känna sig ganska korkad när man inte förstår en enkel text.

Trött

Fysiska stressymtom som ingen märker

Att känna stress är inget konstigt, det är en av funktionerna som finns förprogrammerade hos människan. Men när man varit stressad under en längre period så får man fysiska stressymtom. Majoriteten av människor märker av dessa, men har man ADHD kan de gå helt obemärkt förbi.

Den absolut vanligaste fysiska symtomen vid stress är svårigheten att slappna av, komma till ro för att kunna somna på kvällen. Jag tror ingen somnar så fort de lägger huvudet på kudden, men jag tror de flesta somnar inom 1 timme från de att de lagt sig och ”aktivt” försökt somna. Om man då inte kan somna och ligger och vrider och vänder sig i flera timmar lägger man antagligen märke till det. Sker det dessutom flera kvällar i rad gissar jag att man börjar ta sig en funderare på vad det beror på, kanske googlar man ”sömnproblem” och läser information om att det kan bero på stress.

Jag som har ADHD har haft sömnproblem sedan jag var ca 15 år. Att inte somna på kvällen när jag lägger mig är inget underligt. Att jag vrider och vänder på mig i 3-4 timmar innan jag somnar är inget konstigt. Jag registrerar inte att jag haft problem att somna alla kvällar i veckan, för det har varit så i hela mitt vuxna liv.

Andra problem man kan få vid stress är koncentrationssvårigheter, dåligt minne, nedstämdhet och ångest, ont i magen, huvudvärk och hjärtklappning. Man kan även märka av ett ökat behov av koffein, nikotin, alkohol, socker och fett.

Många av de fysiska stressymtomen är samtidigt vanliga symtom av ADHD. Koncentrationssvårigheter, sömnstörning och dåligt minne är de absolut vanligaste problemen när man har ADHD. Människor med ADHD brukar också ha det som kallas samsjuklighet, alltså att man har fler(a) psykiska problem. I mitt fall är det kronisk ångest och depression i perioder. De med ADHD tenderar även att dricka mer kaffe/cola/energidryck än andra då koffeinet piggar upp, då en person med ADHD blir trött fortare än andra.

Det kan gå väldigt lång tid innan en person med ADHD uppmärksammar stressen, därför tillhör de gruppen som löper högre risk för utbrändhet. I mitt fall märkte jag stressen för sent, jag hade redan blivit utbränd. Trots att kroppen skriker att den mår dåligt märker ingen det, just för att de fysiska stressymtomen i många fall är samma som för ADHD.

Jag reflekterade över stress först när det slog mig att jag börjat tappa en massa hår och att jag, några dagar tidigare, hade lagt min enda hobby på hyllan. Jag hade inte energi nog att ge min enda fisk någon mat, så han fick flytta.

För att få bukt med detta, på bästa sätt, på en arbetsplats eller i skolan kan extra ”styrning” vara bra. Se till att en person inte tar på sig för mycket och utnyttja absolut inte denna ”stresstålighet”! Jag tror även att man skall trycka på stoppknappen om man, varje dag, får ett svar som innehåller ordet ”trött” när man frågar hur hen mår.

Öppet kontorslandskap

Fällan i ett öppet kontorslandskap

Många företag stoltserar med sina lokaler när de söker ny personal. Jag har läst flera jobbannonser där de skriver om att de har ett öppet kontorslandskap med mycket ljus, nära kontakt till kollegor och en skön stämning. Det finns även arbetsplatser där man som anställd inte har en fast arbetsstation, man tar sin laptop och sätter sig där det finns en ledig plats.

Ett öppet kontorslandskap har många fördelar, men för någon som mig, med ADHD, är nackdelarna desto fler.

Det finns klara fördelar med ett öppet kontorslandskap om man arbetar i team och har daglig kontakt med sina närmsta kollegor. Det blir enklare att kommunicera och man kan ta snabba frågor utan att behöva flytta sig.

För någon med koncentrationssvårigheter, det vanligaste problemet vid ADHD, så blir arbetsdagen högljud och upphackad på ett sätt som andra kan ha svårt att förstå.

Jag kan såklart bara utgå ifrån mig själv, så det jag skriver är inte något som gäller för alla med ADHD, men jag tror många kan relatera.

På alla mina fasta anställningar har det varit ett öppet kontorslandskap. Det som mina kollegor och chefer tyckt är ett trevligt klimat har för mig blivit ett störande moment. På grund av min ADHD kan jag inte filtrera intrycken från omgivningen. Jag hör alla ord, jag registrerar alla rörelser. Även om jag inte aktivt lyssnar eller tittar på det som händer runt omkring så registrerar min hjärna det, bearbetar det innan det hamnar i facket med allt som är irrelevant.

Denna avsaknad av filter är en enorm energitjuv samtidigt som det orsakar väldigt många avbrott i arbetsdagen.

Så fort jag släpper mitt arbete med blicken, så är det ute ur min tankeverksamhet. När det efter ett par sekunder får min uppmärksamhet igen har jag glömt bort vad jag höll på med. Att hitta tillbaka till uppgiften kan ta sekunder, ibland minuter. Då sker ofta nästa avbrott i form av en kollega som går förbi, bordsgrannen frågar om man vill ha kaffe eller någon får ett SMS.

Dessa ständiga avbrott i arbetet, samtidigt som tröttheten ökar, kan göra vem som helst stressad.

En sån enkel sak som ett öppet kontorslandskap kan faktiskt göra att någon blir stressad. Om man inte åtgärdar stressen kan jag nästan garantera att man sätter sig på tåget med slutstation Utmattningssyndrom.

Finns möjligheten, ge de anställda som önskar eget kontor ett eget kontor. Det kan förebygga stress, något alla vinner på.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – tänk efter före!

Nu har jag varit sjukskriven för utmattningssyndrom i ca 1 år. Under den här tiden har har lärt mig mycket om mig själv, och fått upp ögonen för sånt som borde varit självklarheter, men som av någon anledning ändå inte var det.

I september 2016 påbörjade jag min rehabilitering för att komma tillbaka till arbetet. Det gick bra, i 2,5 månad. Sedan gick det åt fanders. Det hände grejer där jag inte hade någon möjlighet att påverka, men det orsakade stress och ångest och jag började må sämre.

I skrivande stund mår jag inte ett dugg bättre än när jag blev sjukskriven. Jag kan till och med påstå att jag mår sämre. Skillnaden mellan nu och 1 år sedan är att jag vet varför, och just därför ökar inte min ångest som den gjort tidigare.

Att bli utbränd är inget ovanligt, tyvärr. Få verkar veta vad det faktiskt innebär för den som drabbas, och vad det är som händer. Det kan förebyggas och är man uppmärksam på signalerna så kan man stoppa den som är på väg in i väggen innan hen kraschar.

För någon med ADHD, som jag själv, blir det lite mer problematiskt. Utmattningssyndrom och ADHD har i stort sett identiska symtom, men orsaken skiljer sig. En person med ADHD löper större risk att drabbas av utmattning och även om alla signalerna finns där så missas de lätt, just för att man har ADHD.

Jag kommer skriva mer om just utmattningssyndrom i kombination med ADHD i fler, kommande inlägg. Så håll ögonen öppna!

Trötter kan inte sova

Sömnproblem har jag haft mer eller mindre sedan tonåren. Problem att somna har inte varit något ovanligt, det har tagit mig någon timme att somna, oftast. Ibland har det tagit längre tid.

För ca 1,5 år sedan blev mina sömnproblem faktiska problem. Att somna tog ännu längre tid, jag sov dåligt när jag väl somnade och började vakna efter bara några timmar. Vissa nätter sov jag ingenting alls.

Jag ignorerade problemet och bet ihop. Jag var konstant trött, all energi jag hade gick till att sköta jobbet. Men det blev bara värre och värre, såklart. Till slut blev jag sjukskriven. Först för depression och senare för utmattningssyndrom.

I september 2016 började jag arbetsträna, för att sakta men säkert kunna komma tillbaka till arbetslivet. Men, saker jag inte kunde styra över förvärrade min stress, jag fick till och med ta mig till akuten pga bröstsmärtor och hjärtklappning en natt.

De senaste veckorna har jag varit tröttare än någonsin. Problemen att somna är värre nu än när jag blev sjukskriven. När jag väl somnar så sover jag allt från 3 timmar till 13 timmar. Men tröttheten går inte att sova bort, jag är trött oavsett.

Tidigare i veckan var jag på uppföljning med min fantastiska läkare. Vi pratade om vad som hänt sedan sist. Då min läkare varit på semester har jag haft kontakt med en annan läkare, så det var en del jag behövde uppdatera henne med. Efter att ha gått igenom allting var det ingen tvekan, min sjukskrivning blev förlängd, igen.

Jag skall göra upp en ny plan för rehabilitering med min arbetsterapeut, jag skall göra uppföljning på bröstsmärtorna så remiss för att göra EKG skickades till min vårdcentral. Läkaren skickade också en remiss till en ny mottagning som öppnat i Göteborg; Psykiatrisk mottagning för Utmattningssyndrom (PMU). Dit kan man söka om man (exempelvis) som jag har ADHD/ADD i grund och blivit drabbad av utmattningssyndrom. Det behövs remiss från läkare eller en egenremiss.

Jag hoppas jag får komma till PMU. De är inte är primär psykiatrimottagning utan kommer i så fall fungera som komplement till den psykiatrimottagning där jag redan är patient.