En plåt med brownies

Tröstäta, hur jag slutade

När jag var 21 år gammal gick jag in i en depression pga tidigare trauma och stress. Jag blev sjukskriven på heltid och för att pigga upp mig själv började jag tröstäta.

Att tröstäta är, vad jag vet, ganska vanligt om man känner sig nedstämd, har ångest eller är deprimerad. Vad man äter när man tröstäter är väldigt individuellt. Jag åt sötsaker, främst kakor. Det var något jag gjorde för att tillfälligt må lite bättre.

En vanlig dag för mig kunde innehålla 3-4 turer till närmsta matbutik där jag köpte minst 2 kakförpackningar per besök. Alla kakor åt jag upp inom 20 minuter efter att jag kommit hem.

Det dröjer dock inte speciellt länge innan tröstatande blir en ond cirkel. Man äter för att må bättre, sedan mår man sämre för att man ätit och då äter man ännu mer. I mitt fall gick jag även upp i vikt, vilket också bidrog till att jag mådde sämre.

Att ta sig ur ett tröstätande är inte enkelt, det var i alla fall inte det för mig. Det jag gjorde var att försöka hitta något som fick mig att må bättre, för stunden, och samtidigt inte fick mig att må dåligt senare.

Det tog lång tid innan jag hittade vad som funkade för mig och under tiden spenderade jag en hel del pengar. En period gick jag över till att tröstshoppa. Något som är riktigt illa om man, som jag (då), har dålig ekonomi. I många fall kunde jag inte räkna upp vad jag hade lagt pengarna på.

Efter mycket om och men hittade jag vad som funkade för mig, växter. När jag kände mig nere, eller ledsen, eller hade ångest, så köpte jag mig en växt istället för en kaka. Det gjorde mig lite glad, för jag gillar växter. Jag kände mig också nöjd med mig själv för att jag kunde låta bli sötsakerna. Dessutom mådde jag inte dåligt senare av att jag hade köpt en växt.

En sukulent

Mitt hem förvandlades snabbt till en djungel där alla fönsterbrädor var fyllda med både gröna och blommande växter, sukulenter och bonsaiträd.

Mitt tröstshoppande av växter blev till en början väldigt dyrt, jag köpte växter väldigt ofta. Men så småningom minskade inköpen, kanske för att dessa inköp inte bidrog till att jag mådde dåligt.

I senare perioder av mitt liv har jag tagit till tröstshoppande av andra saker, för att inte falla tillbaka i tröstätande, eftersom det får mig att må dåligt. Jag har bland annat köpt hysteriska mängder av billigt smink som varit mer eller mindre bra.

Att tröstäta är okej, men det kan också bidra till att man mår sämre. Behöver man trösta sig själv så kanske det kan vara ett bättre alternativ att köpa något som man blir glad av, på riktigt.

Kommentera