Jag har inte blivit sjuk, men är påverkad

Det är drygt ett år sedan som det kom rapporter från Wuhanprovinsen i Kina om ett nytt, väldigt smittsamt, virus. Det är snart 1 år sedan som smittan deklarerades som en pandemi.

Det finns människor i min släkt och i min närhet som blivit smittade. Jag och min familj har lyckligtvis klarat oss.

Men trots att vi inte blivit smittade av Covid-19, så har pandemin påverkat mig väldigt mycket. Inte bara på grund av restriktioner, utan även annat.

Sedan våren 2014 är jag patient inom psykiatrin på grund av ADHD. Sedan 2016 är det även psykiatrin som hanterar min sjukskrivning för Utmattningssyndrom.

Även om det inte finns någon behandling för Utmattningssyndrom och den enda behandling som finns för ADHD är planering och medicinering så innebär detta för mig att jag besöker psykvården med jämna mellanrum, det brukar vara max 3 månader mellan mina besök. Men pandemin ändrade på allt det. På grund av sjukskrivningen har jag haft ganska tät kontakt med Försäkringskassan.

Kontakten med vården har blivit mer sparsmakad. Kontakten med Försäkringskassan har varit obefintlig. När min senaste arbetsträning avslutades sista oktober 2019 så bestämdes det att jag skulle komma igång med nånting annat i början av 2020, men det hände inte. Jag kan bara anta att det beror på pandemin.

Det är mycket inom vården som ställts in, flyttats fram eller lagts på is. Det är absolut förståeligt, med tanke på hur läget ser ut pga pandemin. För mig har det inneburit mer ångest än vanligt och jag har brutit ihop, pga min situation, flera gånger under 2020. Jag vill förändra min situation, det tror jag de flesta långtidssjukskrivna vill. Men denna pandemi är en enda stor bromskloss. Och det får mig att må skit.

Rädsla

Jag har spenderat otroligt mycket tid i mitt liv med att vara rädd. Rädd för mörkret. Rädd för främmande människor. Rädd för att fatta beslut. Rädd för att vara ensam. Kort sagt kan man faktiskt säga att jag har varit rädd för allt.

Jag tycker inte om att vara rädd. Jag försöker låta bli. Jag försöker trotsa mina rädslor och göra saker jag egentligen inte vågar. Men vissa rädslor kan man inte trotsa eller låta bli att känna. Ibland blir man livrädd, och det finns absolut ingenting man kan göra åt det.

I mitt liv minns jag speciellt en sådan händelse, där jag blev riktigt rädd och det fanns inget jag kunde göra för att inte bli uppslukad av den rädslan.

Min dotter hade under en tid haft problem med kiss. Det kom i tid och otid och hon verkade inte kunna kontrollera det alls. Eftersom jag själv haft urinvägsinfektion fantastiskt många gånger var det min första misstanke. Jag bokade helt enkelt en tid på vårdcentralen och vi fick komma dit för att lämna urinprov.

Urinprovet indikerade inte att något var fel och läkaren kunde inte hitta något annat fel på henne heller. Jag blir informerad om att de vill kontrollera hennes blodsocker också, ett test som går fort och det är bara ett stick i fingret så är det klart.

Det var som om någon ställde mig i en iskall dusch. Jag började kallsvettas, pulsen steg och det enda jag kunde höra var mina egna hjärtslag.

Jag visste varför de ville kolla hennes blodsocker. Jag visste vad ett dåligt svar skulle innebära. Diabetes. Jag var livrädd för att min dotter skulle ha Diabetes.

En vanlig symtom för Diabetes typ 1 är att man är otroligt törstig och då dricker väldigt mycket, vilket leder till att man kissar väldigt mycket. Min partner fick Diabetes typ 1 när han var 7 år och jag har sett på nära håll vad det gör med en människa. Med Diabetes typ 1 är varje dag en balansgång mellan liv och död där allt ifrån temperaturen utomhus till vad du äter påverkar om du överlever eller ej. Det är en fruktansvärd sjukdom, både för den drabbade och för anhöriga.

Min dotters blodsocker var bra, hon har inte Diabetes. Jag har nog aldrig varit lika rädd som då, när vi satt och väntade på att en röd maskin skulle visa vad min dotter hade för blodsockervärde.

Den svåraste frågan; vem är du?

För mig är den svåraste frågan vem är du? Den är svår av två orsaker;

  • Jag vet inte vad personen som ställer frågan faktiskt vill veta. Skall jag berätta vad jag arbetar med? Vad jag gör på min fritid? Saker jag tycker om? Eller är det en analys av min personlighet som önskas?
  • Jag vet inte riktigt vem jag är

Den som vet mest om mig är jag. Jag är även den som tvivlar mest på mig, den som tycker sämst om mig. Jag vet vad jag varit med om i livet, vad jag vill i framtiden, vad jag tycker om, vad jag ogillar.

Sanningen är den att jag har ingen aning om vad det är som definierar jag.

Om man inte förstår frågan blir det omöjligt att ge ett svar.

Lite inspiration för dig som vill ha miljöombyte

Det låter kanske lite klyschigt, men ibland kan det vara bra med lite miljöombyte. Om inte annat kan nya intryck hjälpa till att skingra tankarna. Man får nya saker att förhålla sig till, möter nya människor och får ett lite vidare perspektiv på saker och ting. Det är ingen mirakelkur, inget märkvärdigt, men ett enkelt sätt att höja blicken.

Vart kan man då ta sig, om man dessutom inte har så mycket pengar?

Om man bara vill iväg snabbt och inte bryr sig så mycket om vart, då finns det gott om sista minuten-resor hos ving att välja mellan. Hos Ving.se kan man även ange vad man är intresserad av, så kommer ett meddelande när det finns någon billig restresa. Ibland dyker det upp fynd där man kan få en veckas drömsemester för under tusenlappen. Men normalt sett får man räkna med att en sista minuten-vecka går på i alla fall 2000-3000 kr.

Vill man ha lite mer koll på vart man vill och hur man vill bo finns det många prisvärda vanliga charterresor. Ofta är de billigare i början och slutet av säsongen. Vår och höst är ofta riktigt behagliga årstider runt Medelhavet. Då är det inte heller lika mycket folk och lika trångt som under värsta högsäsongen.

Ett annat alternativ är att resa någonstans över helgen. De ger ett avbrott i vardagen, men man behöver inte krångla med så mycket bagage och planering.

Den kanske mest prisvärda weekendresan jag hittar hos Ving just nu går till Berlin. Flyg och två nätter på hotell går att få för ca 3000 kr. Just Berlin är en skön stad att ta en paus i. Vill man, då har staden ett klubbliv i internationell toppklass. Eller så sjunker man bara ner i den avslappnade och tillåtande atmosfären, lever parkliv, äter gott och billigt och tittar på folk.

Paris är ett annat alternativ, med en helt annan attityd. Jag har hört att den är lite ”snobbigare” än i andra Europeiska storstäder. Men det kan också ha sin charm ibland, om man är på rätt humör. Att slösa bort en kväll med god mat på en enkel fransk bistro är absolut något jag själv skulle vilja göra.

London är en annan klassiker. Staden känns trygg för många svenskar, eftersom vi behärskar språket. Men man bör hålla sig borta från de värsta turiststråken om man inte tycker om att trängas. Åk istället ut i stadsdelarna, kanske till marknadshallen i Brixton och upplev spännande world street food. Staden är fullproppad med sevärdheter, shopping och mat. Kort sagt ett resmål som passar många!

En restrend hos Ving är stad och bad. Om man åker till en stad som Palma de Mallorca eller någon av dess kringliggande strandstäder – då kan man få både sol och bad samtidigt som man har tillgång till shopping, nöjen och ett stort restaurangutbud. Bra för den som vill ha allt eller inte kan bestämma sig.

Det där var bara några exempel på vad man kan göra om man vill ha en paus. Dessutom är det rätt kul att surfa runt på resesajter och drömma sig bort.

Detta inlägg är ett samarbete med Ving