Ett barnsligt sätt att somna

Jag har tidigare skrivit om mina sömnproblem. När jag blev sjukskriven var min sömn hemsk, jag kunde sova max 3 timmar åt gången och fick inte en hel natts sömn på flera månader. Med tiden har det blivit bättre och nu får jag oftast minst 6-7 timmars sömn.

Jag har fortfarande svårt att somna. Jag kan känna mig väldigt trött när jag lägger mig men jag somnar liksom inte. Det blir extra svårt om jag känner minsta stress. Exempelvis om jag har en tid att passa nästa dag, då snurrar tankarna igång om att jag måste somna en viss tid, för att få ett visst antal timmars sömn. Och då blir det ännu svårare att somna.

Jag har, tack vare min dotter, hittat ett litet knep för att faktiskt kunna somna. Det är att lyssna på en ljudbok. Men inte vilken ljudbok som helst, utan på Elefanten som så gärna ville somna.

Det är en bok som jag tror det är tänkt att en vuxen ska läsa för ett barn, så att barnet lättare kan somna. Själva sagan är ganska trist och språket är upprepande, och jag misstänker att det är just det som gör den så sövande.

När jag har svårt att somna, så tar jag och startar denna ljudbok i min telefon. Jag använder mig av Storytel. Jag vet tyvärr inte om denna bok finns hos andra streaming tjänster för ljudböcker. På Storytel finns boken inläst både av en man, och en kvinna, så man kan välja den man föredrar. För mig funkar den med manlig uppläsare bäst. Boken är ca 30 minuter lång och det är sällan som jag hör hela, för jag somnar innan den är slut.

Om inte just den boken funkar finns det andra av samma författare, en om en kanin och en om en traktor. Den om traktorn kan jag dock inte lyssna på när jag ska sova för jag börjar bara skratta av den berättelsen.

Psykiatriker

Kränkningar vid arbetssjukdom

För en tid sedan ansökte jag om Livränta hos Försäkringkassan. Livränta är något man kan få om man drabbas av en arbetssjukdom eller en arbetsskada som försämrar arbetsförmågan.

Det krävs en del ”förarbete” innan man kan ansöka om Livränta. Till att börja med behöver arbetsgivaren göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om möjlig arbetsskada/arbetssjukdom. Nästa steg är att få ett intyg från en läkare som bekräftar att man har sänkt arbetsförmåga, minst 1 år framåt i tiden, på grund av skadan/sjukdomen. När allt detta är klart kan man ansöka om Livränta hos Försäkringskassan, som initialt utreder om skadan/sjukdomen skall klassas som en arbetsskada/arbetssjukdom.

Min läkare har fastställt att min arbetsförmåga är permanent nedsatt med 25%, på grund av att jag drabbades av Utmattningssyndrom. Jag har gått igenom alla ovanstående steg och processen är väldigt långdragen. Försäkringskassan har sina handläggningstider, de skall hämta in all nödvändig information i form av relevanta journalkopior, göra en exponeringsutredning med mera. En del av utredningen är ett Försäkringsmedicinskt yttrande där en Försäkringsmedicinsk rådgivare hjälper handläggaren att förstå de medicinska delarna av utredningen. Det kan exempelvis handla om förtydligande av problematiken. Detta behövs eftersom handläggare hos Försäkringskassan inte har någon medicinsk utbildning. Fortsätt läsa ”Kränkningar vid arbetssjukdom”

depression

På grund av våldtäkt får jag ingen ersättning för utmattningssyndrom

Sedan april har jag tvistat med Trygg-Hansa. Just nu vet jag inte om jag skall skratta, gråta eller bli hysterisk.

När jag var 6 år gammal dog min farfar. Jag älskade min farfar och han är fortfarande den bästa människa jag någonsin träffat. Trots att hon dog när jag var såpass liten har jag otroligt många minnen. Jag har svårt att minnas hur han såg ut, men jag minns hans röst, hur han luktade, hans mjuka öronsnibbar och att han lät mig ta in en lammunge i köket. Man säger att barn inte förstår det här med döden, att det är för abstrakt. Men jag förstod vad det innebar att min farfar dog, och det fick mig att må otroligt dåligt.

Efter det rullade livet på, det liksom hände, med allt vad det innebär. Jag var mobbad i skolan under högstadiet, något som orsakade depression med självmordstankar. I gymnasiet vände jag helt och slutade vara ledsen över tiden som mobbad och blev förbannad istället.

När jag var 17 år träffade jag en kille och blev kär, vi blev ihop. Under de 1 år och 9 månader som vi var tillsammans hände mycket. Han dödshotade mig, han våldtog mig fler gånger än jag räknade, en av gångerna ledde till en graviditet och jag gjorde abort. Under samma period försökte min närmsta vän ta livet av sig och jag fick beskedet att jag antagligen hade cancer.

Livet var jobbigt och hektiskt och jag bet ihop allt jag bara kunde för att upprätthålla en fin fasad. Min pojkvän våldtog mig, och jag skämdes för det. Jag gjorde abort, och jag skämdes för det.

På grund av aborten hittades en klump i min mage. Stor som huvudet på ett nyfött barn, så står det i min journal. Flera läkare försökte förbereda mig, med sina finaste ord, att jag med stor sannolikhet hade cancer. Under sommaren när jag var 18 år väntade jag i 1 månad på provsvaren efter operationen. Den månaden var olidlig! Det var inte cancer. Trots att att jag idag är 33 år rekommenderas jag att fortsätta göra årliga kontroller. För om det kommer en nästa gång har jag troligtvis inte lika mycket tur.

När jag var 19 år tog relationen med den där killen slut. Fast inte riktigt. Han förföljde mig under ett par månader. Jag bokstavligen talat gömde mig, under en tid visste inte ens mina föräldrar var jag höll hus. Mamma bad mig även att ringa polisen.

Allt det här sammantaget gör att man till slut tappar fattningen, man orkar inte längre. När jag var 21 år kom depressionen och grep tag i mig och jag sökte hjälp på vårdcentralen. Vid 2 tillfällen pratade jag med en läkare och jag fick ”lyckopiller”.

På grund av den där depressionen, som orsakades av väldigt jobbiga händelser i mitt liv, blir jag nu nekad ersättning för Utmattningssyndrom från mitt försäkringsbolag. De anser att den där depressionen jag hade när jag var 21 år var symtom på den sjukdom som drabbade mig när jag hade fyllt 32 år.

Jag utsattes för sexuella övergrepp, psykisk misshandel och genomgick en stor operation på grund av en 1 kg tung klump i magen som nog var cancer. Nämn en enda person som skulle kunna komma ut på andra sidan utan att vara påverkad psykiskt!?

Jag vet inte om jag skall skratta, gråta eller bli hysterisk.

överklaga till en nämnd

Att överklaga till en nämnd

För andra gången i mitt liv har jag behövt överklaga till en nämnd.

Första gången jag gjorde det var när jag överklagade beslutet min tidigare hyresvärd fattat i min ansökan om att få byta lägenhet. Den gången blev det ett sammanträde i hyresnämnden och jag fick rätt.

Denna gången har jag gjort en överklagan till Personförsäkringsnämnden då jag inte är nöjd med försäkringsbolagets beslut i min skadeanmälan, att neka mig ekonomiskt stöd på grund av längre tids sjukskrivning.

Det långa meddelande som jag skrev till mitt försäkringsbolag fick jag snabbt svar på. 4 timmar senare, för att vara exakt. Han som ringde ville reda ut lite missförstånd som uppstått på grund av felaktiga ordval från hans sida och han hänvisade mig till ovan nämnda nämnd för att överklaga om jag inte var nöjd med beslutet.

Även när jag är förbannad så är jag väldigt trevlig att ha att göra med per telefon, när det är människor jag inte personligen känner som jag pratar med. Jag har själv arbetat med kundkontakt via telefon och alla parter vinner på att vara trevliga, oavsett hur besviken och förbannad man är. Så jag körde på det, och var trevlig. Handläggaren som ringde mig var också väldigt tillmötesgående, bad om ursäkt för sina missar som gjort mig förvirrad och instruerade mig i hur jag skulle göra en överklagan.

Ytterligare några timmar senare skickade jag då iväg min ansökan om att mitt ärende skall prövas inför Personförsäkringsnämnden. Jag bifogade sjukintyg, beslutet från mitt försäkringsbolag samt en reviderad version av meddelandet jag skickat till bolaget för att få fram varför jag ansåg att beslutet var fel.

Det är egentligen ganska sjukt att ett försäkringsbolag anser att all psykisk ohälsa hör ihop. Det är i alla fall min tolkning av allt det här.

Man kan få skador på hjärnan på grund av olycka eller sjukdom, och de täcks vad jag förstått av sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Men min sjukdom, som är en fysisk skada på hjärnan, går in i samma fack som depression, ångest, ADHD, autism, osv mm etc. Varför gör man den skillnaden, undrar jag?