Skulder

När skulder växer

Lever man med psykisk ohälsa är det väldigt vanligt att man drar på sig skulder. Det kan ha många olika orsaker. En del har problem med att öppna sin post, därför blir fakturor inte betalda och påminnelser samlas på hög. Ett oöppnat kuvert kan också resultera i att man missar en kallelse till läkare, om man inte kommer på den bokade tiden så får man betala för det missade besöket.

Många med psykisk ohälsa har också ganska höga vårdkostnader. Vi har tack och lov högkostnadsskydd både när det gäller vård och mediciner i Sverige, men man kan trots detta dra på sig skulder. Om man inte har pengar på kontot när det är dags att köpa en ny burk med piller, eller besöka läkaren, har man alternativet att betala mot faktura. Men har man det redan ansträngt ekonomiskt kan den där fakturan bli omöjlig att betala. Utan högkostnadsskydd kostar exempelvis 1 av mina mediciner 1030 kr för 30 tabletter. En kostnad som i alla fall jag har svårt att hosta upp vid ett enskilt tillfälle.

En obetald faktura växer snabbt till en skuld som känns omöjlig att betala. Skulden går vidare till ett inkassobolag som lägger på avgifter och ränta. Får bolaget inte betalt så säljer företaget skulden till ett annat inkassobolag, som lägger på mer ränta och avgifter. En skuld som från början var på 300 kr, för ett läkarbesök, växer sig snabbt till flera tusen.

Många kan lösa sina skulder genom att prata med bolagen där man är skuldsatt, och gemensamt komma fram till en rimlig avbetalningsplan. Det finns även möjligheten att ta ett banklån för att lösa sina skulder, ett lån har oftast lägre ränta än den hos inkassobolag.

För en hel del är både avbetalning och lån något omöjligt. Lever man på ekonomiskt bistånd från socialtjänsten ges inte utrymme att betala sina skulder. Statliga långivare, exempelvis CSN, kan ”frysa” skulden under tiden man får bidrag. Inkassobolag erbjuder inte samma möjlighet, där tickar skulden sig större i form av både ränta och avgifter.

Det man kan göra då är att ansöka om skuldsanering. Inför en ansökan måste man ha pratat med en ekonomisk rådgivare. Det är något man kan få via kommunen och det är helt kostnadsfritt. Är man i ett läge där ekonomin, oavsett planering, inte ger utrymme för återbetalning, kommer man troligtvis få rådet att komma tillbaka när det ekonomiska läget ändrats, och att man inte kan ansöka om sanering om man inte kan klara en avbetalning.

Ansöka om skuldsanering kan man dock göra, oavsett om man kan klara en avbetalning eller ej.

Ansöker gör man hos Kronofogden. Man får då ge utförlig information om de skulder man har samt om sin egen, och eventuell familjs, ekonomi. Man får redogöra för både inkomster och utgifter samt eventuellt kapital. Med alla dessa uppgifter gör Kronofogden en bedömning kring möjligheten till återbetalning. Bedömer de att man inte har betalningsmöjlighet inom ett rimligt antal år kan man få sin ansökan godkänd.

Kronofogden gör då en återbetalningsplan som man skall hålla sig till under ett visst antal år. Hur mycket man skall betala per månad beror helt på den egna ekonomiska situationen, inte skuldens storlek. Har man inget utrymme för att göra någon betalning så kan man få en skuldsanering utan att betala något, har man möjlighet att göra en avbetalning så betalar man en summa varje månad, under ett visst antal år. Det som återstår av skulden när denna tid passerat skrivs av.

Får man sin ansökan om skuldsanering godkänd är det väldigt viktigt att man informerar Kronofogden om det ekonomiska läget skulle ändras; om man får högre inkomst, lägre månadsavgifter eller liknande. Då kommer Kronofogden justera beslutet efter förändringarna. Om man inte meddelar förändringarna avbryts skuldsaneringen omedelbart.

överklaga till en nämnd

Att överklaga till en nämnd

För andra gången i mitt liv har jag behövt överklaga till en nämnd.

Första gången jag gjorde det var när jag överklagade beslutet min tidigare hyresvärd fattat i min ansökan om att få byta lägenhet. Den gången blev det ett sammanträde i hyresnämnden och jag fick rätt.

Denna gången har jag gjort en överklagan till Personförsäkringsnämnden då jag inte är nöjd med försäkringsbolagets beslut i min skadeanmälan, att neka mig ekonomiskt stöd på grund av längre tids sjukskrivning.

Det långa meddelande som jag skrev till mitt försäkringsbolag fick jag snabbt svar på. 4 timmar senare, för att vara exakt. Han som ringde ville reda ut lite missförstånd som uppstått på grund av felaktiga ordval från hans sida och han hänvisade mig till ovan nämnda nämnd för att överklaga om jag inte var nöjd med beslutet.

Även när jag är förbannad så är jag väldigt trevlig att ha att göra med per telefon, när det är människor jag inte personligen känner som jag pratar med. Jag har själv arbetat med kundkontakt via telefon och alla parter vinner på att vara trevliga, oavsett hur besviken och förbannad man är. Så jag körde på det, och var trevlig. Handläggaren som ringde mig var också väldigt tillmötesgående, bad om ursäkt för sina missar som gjort mig förvirrad och instruerade mig i hur jag skulle göra en överklagan.

Ytterligare några timmar senare skickade jag då iväg min ansökan om att mitt ärende skall prövas inför Personförsäkringsnämnden. Jag bifogade sjukintyg, beslutet från mitt försäkringsbolag samt en reviderad version av meddelandet jag skickat till bolaget för att få fram varför jag ansåg att beslutet var fel.

Det är egentligen ganska sjukt att ett försäkringsbolag anser att all psykisk ohälsa hör ihop. Det är i alla fall min tolkning av allt det här.

Man kan få skador på hjärnan på grund av olycka eller sjukdom, och de täcks vad jag förstått av sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Men min sjukdom, som är en fysisk skada på hjärnan, går in i samma fack som depression, ångest, ADHD, autism, osv mm etc. Varför gör man den skillnaden, undrar jag?

Skriva till försäkringsbolag

Det här med försäkringsbolag

2012, när min dotter bara var några veckor gammal, så tecknade jag en försäkring för henne. Jag tecknade i samma veva en försäkring för mig själv hos samma försäkringsbolag som inkluderade både olycksfall och sjukdom.

För ca 1 år sedan fick jag idén om att jag kanske kunde få ersättning då jag fått min ADHD diagnos som vuxen, så jag gjorde en skadeanmälan. Efter 1 år fick jag besked om avslag, inte helt oväntat. Avslaget berodde på att jag 2005 medicinerade för depression så min psykiska ohälsa, som kunde vara ADHD symtom, hade visat sig innan försäkringen tecknades.

När jag fick beskedet om avslaget insåg jag att jag inte gjort någon skadeanmälan om sjukdomen jag har nu, utmattningssyndrom. Är man sjukskriven mer än 90 dagar så kan man, beroende på försäkringsbolag och sjukdom, få ersättning för ekonomiskt bortfall. Så, jag gjorde en ny skadeanmälan för utmattningssyndrom.

Efter ca 2 veckor fick jag ett brev hem från försäkringsbolaget där de hänvisade mig till beslutet för skadeanmälan för min ADHD. Jag blev då förvirrad då det är helt skilda sjukdomar vars enda gemensamma nämnare är var i kroppen sjukdomen sitter; hjärnan.

Det visade sig att försäkringsbolaget klumpar ihop alla psykiska sjukdomar. Min ADHD är medfödd, min ångest och depression är antagligen en följd av att jag har ADHD. Men, utmattningssyndrom beror på yttre faktorer som man sällan, eller aldrig, kan påverka; stress. I mitt fall handlar det om stress på arbetet.

Jag har just formulerat ett brev till mitt försäkringsbolag och tänkte att jag skulle dela med mig av det till er. Eventuellt blir detta en liten ”serie” i bloggen, då jag tvivlar på att jag får rätt på grund av detta brev.

Jag skriver detta då jag fått skilda besked under en och samma vecka; Hugo meddelade att mitt ärende skulle omprövas. Liselotte meddelade att mitt ärende inte kommer omprövas. Då jag inte vet vad som stämmer vill jag inkomma med kompletterande information av den typen som ni inte frågar efter vid en skadeanmälan.

Sedan 2014 har jag diagnosen ADHD. Det är väldigt vanligt med samsjuklighet och jag själv är drabbad av både depression och ångest. Första gången jag fick diagnosen depression var 2005.

Min initiala skadeanmälan handlade just om min ADHD. Det var mest en chansning. ADHD är något man föds med oavsett om man får diagnosen som vuxen eller ej. Jag fick avslag på min ansökan, något jag ärligt talat hade räknat med.

2014 blev jag även anställd som webbutvecklare hos min nuvarande arbetsgivare. Varje måndag fick jag en lista med arbetsuppgifter som skulle genomföras under veckan. Det var ganska blandat, stort som smått. Jag var ensam webbutvecklare på företaget, alltså landade alla webb-relaterade uppgifter på mig. Det i sin tur innebar dagliga avbrott i mitt arbete när något akut behövde ordnas, det gjorde dock inte att min arbetsplanering för veckan förändrades på något vis.

Varje vecka från februari 2014 till januari 2016 informerade jag min arbetsledare om att min arbetsbörda var för stor. Jag har under min anställning på företaget inte klarat en enda deadline då det helt enkelt varit för mycket att göra.

Trots att jag påpekade detta, på alla sätt jag kunde, varje vecka under 2 år, så skedde ingen förändring. Jag blev aldrig klar i tid.

I oktober 2015 började jag få stressymtom; jag hade svårt att somna, när jag väl somnade vaknade jag igen efter 2-3 timmar och kunde inte somna om. Jag fick röda utslag i ansiktet och på armarna och jag tappade enorma mängder med hår.

Jag försökte ta ett krafttag i stress-problemet och gick ner i arbetstid, från 100% till 80%. Trots att jag arbetade mindre minskade inte min arbetsbörda; lika mycket arbete skulle fortfarande göras men på mindre tid. Det dröjde inte länge förrän både kropp och själ gav upp.

Under januari och februari 2016 arbetade jag nästan ingenting. Kroppen hade drabbats av något som liknade influensa. I vanliga fall håller en influensa i sig i ca 1, kanske max 2, veckor. Jag var sjuk i 2 månader. Jag hade varit utsatt för hög stress under såpass lång tid att det fysiskt inte gick mer.

Jag blev deltidssjukskriven och sedan heltidssjukskriven. I juni 2016 fick jag diagnosen Utmattningssyndrom. Baserat på mina symtom och information om hur mitt liv hade sett ut de senaste 2 åren var det inget tvivel om att jag varit utsatt för på tok för mycket stress under alldeles för lång tid.

Under flera månader fick jag utesluta saker i mitt liv, som andra ser som självklart. Att borsta tänderna, klä på sig, duscha, för mig kändes det som att springa en halvmara, jag orkade inte. Att åka till mataffären för att köpa mjölk krävde noga planering för att ”spara” energin för att kunna genomföra det.

Med tid blev det bättre. Det gick långsamt, men det blev bättre.

I september 2016 började jag arbetsträna. Jag hade då börjat sova bättre och upplevde att jag hade mycket mer energi och ork. Att arbeta 2 timmar om dagen, med anpassade arbetsuppgifter, gjorde mig helt slut. Men jag tyckte det var roligt. Det kändes bra att komma in i rutiner, träffa kollegorna, göra något nyttigt.

På grund av omständigheter jag inte kunder påverka blev jag utsatt för väldigt hög stress. Det orsakade att jag hade hjärtklappning med bröstsmärtor, dagligen, under 2 veckor. Jag besökte akutmottagningen på Sahlgrenska i Göteborg där man efter prover och EKG kunde konstatera att det inte rörde sig om något hjärtproblem utan det berodde på stress.

Efter detta stora stresspåslag försämrades min hälsa enormt. Jag fick avbryta min arbetsträning och min prognos för tillfrisknande ser numera ut att ta väldigt mycket längre tid. Jag kan inte längre läsa böcker då mitt arbetsminne är försämrat att jag efter en stund inte förstår sammanhanget i längre texter. Mitt minne generellt har blivit otroligt mycket sämre än vad det var för bara ett par månader sedan.

Idag går jag i ett rehabiliteringsprogram för människor med Utmattningssyndrom. Förhoppningen är att jag, innan året är slut, förhoppningsvis skall klara av ett anpassat arbete på 25%. Jag har gjort anmälningar om arbetsskada på grund av min sjukdom.

Utmattningssyndrom är en sjukdom som sitter i hjärnan. Därför faller den i facket ”psykisk ohälsa”. Det som skiljer sjukdomen från andra psykiska sjukdomar är att det är yttre faktorer, som orsakar stress, som i sin tur orsakar synliga skador på hjärnan. Amygdala, som är en del av hjärnan, är med och styr vår minnesförmåga, känslor och kognitiva förmågor. Vid Utmattningssyndrom så blir Amygdala förstorad och det försämrar dess koppling till andra delar av hjärnan och leder då till sämre kognitiva förmågor och minnesproblem.

Att jag är drabbad av ADHD, ångest och depression är något som jag, vid vuxen ålder, lärt mig att jag med största sannolikhet är född med; min kemi i hjärnan funkar lite annorlunda än hos individer utan de psykiska problemen.

Jag tycker dock att det är väldigt fel av er att likställa Utmattningssyndrom med annan psykisk ohälsa. Det är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av, oavsett tidigare sjukdomshistorik. Det är inte min ADHD eller ångest eller tidigare depressioner som gjort att jag drabbats av utmattningssyndrom. Det är faktumet att jag varit utsatt för stress under 2 år som orsakat det. Yttre faktorer som jag gjort allt jag kunnat för att förändra. Men då de varit just yttre faktorer, som kan vara svårt eller till och med omöjligt att förändra, så har det inte gått.

Min kropp och min hjärna har tillverkat stresshormoner under 2 år, det har orsakat fysiska förändringar i min hjärna. Att jag var deprimerad 2005 är inte ett tidigt symtom på utmattning. Ingen kan dra slutsatsen att en depression kan innebära utmattning senare i livet. Det är som att säga att den som haft lunginflammation kommer drabbas av lungcancer; sjukdomarna sitter i samma del av kroppen men har inte med varandra att göra, de framkallar inte varandra. Man får inte utmattningssyndrom på grund av psykisk ohälsa (som depression och ångest), man får det av yttre faktorer som är svåra eller omöjliga att påverka.

Jag är inte nöjd med ert beslut att klumpa ihop sjukdomar som drabbat min hjärna.

Jag ser fram emot deras svar!

Mikrofon

Lyssna på min berättelse

För en tid sedan så hade jag besök av en himla trevlig kvinna. Vi möttes upp i centrala Göteborg för en fika och lite snack innan vi åkte hem till mig för att spela in en podd!

Jag har skrivit lite tidigare om att jag eventuellt skulle vara med i Våldtäktspodden, och nu har det hänt. Avsnitt 3 har kommit ut och där har ni mig, som berättar öppet om vad jag varit med om.

Jag pratar om de sexuella övergrepp jag varit med om, hur jag har hanterat det, hur jag har mått och hur jag mår idag.

Avsnittet är drygt 1 timme långt och finns på både iTunes och SoundCloud! Jag tycker absolut att du skall lyssna, om du känner att du klarar ämnet. Kanske kan min erfarenhet ge dig hjälp eller stöd om du själv blivit utsatt.

Klicka här för att lyssna via iTunes.
Klicka här för att lyssna via SoundCloud.

Förändring

Mycket nytt på kort tid

Jag kom av mig en del i bloggandet. Det kom en flytt och ny behandling i vägen. Men nu vill jag uppdatera, berätta vad som händer.

Jag har flyttat. Nya lägenheten är ett oändligt kaos. Att packa upp kommer nog ta längre tid än vad det gjorde att packa ner. Men det känns ändå fantastiskt. Den nya lägenheten känns redan mer som hemma än vad förra lägenheten någonsin gjorde. Jag har kommit hem igen, till området som jag motvilligt flyttade ifrån 2013. Jag tror att min partner, och mitt barn, har liknande känslor som jag själv.

I samma veva har jag även blivit patient på en ny psykiatrisk mottagning som specialiserar sig på utmattningssyndrom. Jag har börjat i något som kan kallas för rehabiliteringsprogram. Det har gjorts upp en plan för hur mina kommande 19 veckor kommer se ut gällande min vård.

Det känns fantastiskt att prata med vårdgivare som vet, accepterar och förstår att jag är sjuk. Det gör de förvisso på min andra psykiatrimottagning också, men det blir ändå en stor skillnad då den nya mottagningen just specialiserat sig på utmattningssyndrom.

Jag ingår i en grupp om totalt 6 personer. Tillsammans skall vi genomgå rehabilitering som inkluderar fysioterapi, samtalsterapi (tror jag) och arbetsterapi.

Jag önskar ingen den situation som jag själv befinner mig i. Men jag måste ändå erkänna att det känns väldigt bra att få träffa andra som har samma problematik som jag har. Människor som varit sjukskrivna i 1 år, 2 år, eller mer! Människor som vet hur det är att vara så otroligt trött, både fysiskt och mentalt. Människor som kämpar, precis som jag kämpar.

Har i samband med detta fått lite siffror, information som är svart och vit. Jag skall nu sluta ha dåligt samvete för att jag inte kan, inte orkar, inte kan motivera mig. För faktan är denna; det är först efter ca 3 års sjukskrivning, som 82% av de med utmattningssyndrom, återgått till arbetet. Rehabiliteringen tar tid. Men även efter rehabilitering fortsätter man att ha problem. Främst med kognitiva funktioner samt att man är väldigt känslig för stress.

Jag måste börja tänka på mig själv. Det är absolut ingen som tackat mig för att jag slitit och kämpat tills det inte gick mer.

Flytta in

Vakna på ett nytt ställe

Idag packar vi. I förmiddags kände jag smått panik över faktumet att vi flyttar imorgon. Hur skall vi hinna!? Kändes som om vi hade evigheter av prylar kvar att packa. Men nu, när jag sitter här i flyttkaoset och tar en paus för att blogga, så inser jag att vi är nästan klara.

Den del av lägenheten som vi hade kvar i morse, som var den jobbigaste delen, är nerpackad. Alla våra förvaringsmöbler är tömda. Det är lite grejer kvar i köket, jag skall plocka ner lite gardiner, tömma 2 garderober. Sedan är det klart. Sedan är allt packat.

Jag ser fram emot att vakna på ett nytt ställe. Att öppna ögonen och veta att jag är hemma igen. Hemma i området som jag flyttade ifrån, hemma i området som jag i 3,5 år försökt flytta tillbaka till. Snart är jag hemma igen. Det känns så otroligt skönt!

Förhoppningsvis blir det inget strul med bredband och elektricitet, allt ska vara ordnat i alla fall. Ringde flyttfirman tidigare idag för att säkerställa att vår flytt är inbokad, och ja, det är den.

Imorgon kväll pustar jag ut i samma soffa, på ett nytt ställe. Jag längtar!

Flytta

Det oändliga flyttkaoset

Denna dag, denna vecka, har präglats av flyttkaoset. Jag har slappat allt för mycket vilket gör att jag måste stressa på slutet. Men så får det vara. Packning och städning gör jag, av någon anledning, bäst i panik.

I övermorgon går flyttlasset. Då blir det ny lägenhet, nya grannar, nytt område. Fast för mig känns det väldigt mycket som att flytta hem. Jag flyttar liksom tillbaka till platsen som jag, ofrivilligt, flyttade ifrån när jag separerade från min dotters pappa. Jag har försökt flytta tillbaka sedan dess. Och nu är det dags.

Jag ser på mitt hem som är här och nu, med en hel del stress och panik. Kommer vi hinna? Jag är inte så bra på att hantera stress nu för tiden, så jag slappar en hel del mellan allt packande. Jag slappar nog för mycket. Men jag vill inte stressa ihjäl mig över det här. Att flytta skall vara något trevligt och bra. Eller hur?

Just nu längtar jag till fredag kväll. Då är allt flyttat och klart och man kan slå sig ner i soffan, som vi förhoppningsvis orkar montera, och ta det lugnt.

Jag börjar fundera på om jag glömt något. Men jag tror inte det. Jag har gjort adressändring, flyttat hemförsäkringen, anmält flytt av bredbandet och skaffat mig ett elabonnemang (både nät och själva elen). Om det är något företag eller liknande där jag missat att byta adress så kommer min post bli eftersänd under 12 månader framåt.

Jag tror inte att jag glömt något… eller?