Lite inspiration för dig som vill ha miljöombyte

Det låter kanske lite klyschigt, men ibland kan det vara bra med lite miljöombyte. Om inte annat kan nya intryck hjälpa till att skingra tankarna. Man får nya saker att förhålla sig till, möter nya människor och får ett lite vidare perspektiv på saker och ting. Det är ingen mirakelkur, inget märkvärdigt, men ett enkelt sätt att höja blicken.

Vart kan man då ta sig, om man dessutom inte har så mycket pengar?

Om man bara vill iväg snabbt och inte bryr sig så mycket om vart, då finns det gott om sista minuten-resor hos ving att välja mellan. Hos Ving.se kan man även ange vad man är intresserad av, så kommer ett meddelande när det finns någon billig restresa. Ibland dyker det upp fynd där man kan få en veckas drömsemester för under tusenlappen. Men normalt sett får man räkna med att en sista minuten-vecka går på i alla fall 2000-3000 kr.

Vill man ha lite mer koll på vart man vill och hur man vill bo finns det många prisvärda vanliga charterresor. Ofta är de billigare i början och slutet av säsongen. Vår och höst är ofta riktigt behagliga årstider runt Medelhavet. Då är det inte heller lika mycket folk och lika trångt som under värsta högsäsongen.

Ett annat alternativ är att resa någonstans över helgen. De ger ett avbrott i vardagen, men man behöver inte krångla med så mycket bagage och planering.

Den kanske mest prisvärda weekendresan jag hittar hos Ving just nu går till Berlin. Flyg och två nätter på hotell går att få för ca 3000 kr. Just Berlin är en skön stad att ta en paus i. Vill man, då har staden ett klubbliv i internationell toppklass. Eller så sjunker man bara ner i den avslappnade och tillåtande atmosfären, lever parkliv, äter gott och billigt och tittar på folk.

Paris är ett annat alternativ, med en helt annan attityd. Jag har hört att den är lite ”snobbigare” än i andra Europeiska storstäder. Men det kan också ha sin charm ibland, om man är på rätt humör. Att slösa bort en kväll med god mat på en enkel fransk bistro är absolut något jag själv skulle vilja göra.

London är en annan klassiker. Staden känns trygg för många svenskar, eftersom vi behärskar språket. Men man bör hålla sig borta från de värsta turiststråken om man inte tycker om att trängas. Åk istället ut i stadsdelarna, kanske till marknadshallen i Brixton och upplev spännande world street food. Staden är fullproppad med sevärdheter, shopping och mat. Kort sagt ett resmål som passar många!

En restrend hos Ving är stad och bad. Om man åker till en stad som Palma de Mallorca eller någon av dess kringliggande strandstäder – då kan man få både sol och bad samtidigt som man har tillgång till shopping, nöjen och ett stort restaurangutbud. Bra för den som vill ha allt eller inte kan bestämma sig.

Det där var bara några exempel på vad man kan göra om man vill ha en paus. Dessutom är det rätt kul att surfa runt på resesajter och drömma sig bort.

Detta inlägg är ett samarbete med Ving

En film om depression

I december 2017 träffade jag ett filmteam i mitt hem för att göra en kort film om hur det är att leva med depression. Jag blev intervjuad och vi var även ute för att filma några sekvenser.

Det är ett svårt och jobbigt ämne, men när jag fick frågan om jag ville medverka kunde jag inte tacka nej. Trots att det är svårt är det så otroligt viktigt. Den vanligaste dödsorsaken bland män i åldrarna 14-44 år, i Sverige, är självmord. Det måste få ett slut, därför är forskningen kring depression väldigt viktig.

Det är hjärnfonden som står bakom filmen och jag uppmuntrar alla till att bidra till forskning kring hjärnans sjukdomar.

Psykiatriker

Kränkningar vid arbetssjukdom

För en tid sedan ansökte jag om Livränta hos Försäkringkassan. Livränta är något man kan få om man drabbas av en arbetssjukdom eller en arbetsskada som försämrar arbetsförmågan.

Det krävs en del ”förarbete” innan man kan ansöka om Livränta. Till att börja med behöver arbetsgivaren göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om möjlig arbetsskada/arbetssjukdom. Nästa steg är att få ett intyg från en läkare som bekräftar att man har sänkt arbetsförmåga, minst 1 år framåt i tiden, på grund av skadan/sjukdomen. När allt detta är klart kan man ansöka om Livränta hos Försäkringskassan, som initialt utreder om skadan/sjukdomen skall klassas som en arbetsskada/arbetssjukdom.

Min läkare har fastställt att min arbetsförmåga är permanent nedsatt med 25%, på grund av att jag drabbades av Utmattningssyndrom. Jag har gått igenom alla ovanstående steg och processen är väldigt långdragen. Försäkringskassan har sina handläggningstider, de skall hämta in all nödvändig information i form av relevanta journalkopior, göra en exponeringsutredning med mera. En del av utredningen är ett Försäkringsmedicinskt yttrande där en Försäkringsmedicinsk rådgivare hjälper handläggaren att förstå de medicinska delarna av utredningen. Det kan exempelvis handla om förtydligande av problematiken. Detta behövs eftersom handläggare hos Försäkringskassan inte har någon medicinsk utbildning. Fortsätt läsa ”Kränkningar vid arbetssjukdom”

smoke

Jag föredrar att kvävas

När jag var 18 år satte jag mat i halsen och höll på att kvävas. I efterhand är det något som jag och min familj skämtat om. Annica kan inte äta våfflor utan övervakning. För det var en våffla som satte sig i halsen, som gjorde att jag inte kunde andas.

Jag bodde hemma, jag satt vid en av familjens datorer och käkade våfflor. Det var våffeldagen men jag hade missat middagen. Mamma hade lagt undan några våfflor till mig. Jag delade inte maten ordentligt, slevade i mig mycket på en gång. Våfflor som har fått stå i kylen en stund är lite sega. En stor bit lyckades jag inte riktigt tugga sönder, men det märkte jag inte förrän jag svalde. Jag skulle bara svälja en liten bit av det jag hade i munnen, istället följde allt med. Det satte sig i halsen, för att kunna andas fortsatte jag att försöka svälja den stora klumpen. Det gjorde det såklart värre. Jag fick panik.

Mina föräldrar och min äldre syster satt i samma rum och tittade på TV. Jag sprang bort till TV-soffan och dunkade pappa på axeln och försökte förmedla att jag inte fick någon luft. Min syster började gråta och skrek att jag inte kunde andas. Min mamma började skrika till pappa att han skulle göra Heimlich-manövern. Mamma försökte göra Heimlich-manövern på mig men hon var helt enkelt inte stark nog. Min pappa tog över och efter något som kändes som en evighet kom maten upp och jag kunde andas.

Jag hade ont i revbenen i flera dagar efteråt.

På grund av kontakten med Trygg-Hansa, där depressionen från 2005 har kommit på tal, har jag börjat tänka på den händelsen och på den känslan.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg berodde den där depressionen på svåra trauman, främst psykisk misshandel och upprepade våldtäkter.

I mitt huvud har jag försökt få någon som inte varit i samma sits att förstå hur det är att komma ut på andra sidan vid liv. Men jag kan inte det. Jag vet inte hur jag skall få någon att förstå det.

Hur skall jag få någon att förstå att ett samtal om dessa händelser gör att jag blir nedstämd i flera dagar, påminnelsen om vad som hände då gör fortfarande ont? Det river kanske inte upp såren, men det blottar helt klart ärren.

Hur skall jag få någon att förstå att när jag tror mig se honom, höra honom eller känna doften av honom, så får jag panik? Det känns som om kroppen inte funkar, hjärtat rusar iväg, svetten bryter ut och jag tappar kontrollen.

Hur skall jag få någon att förstå hur det är att vara såpass livrädd för någon, att man anpassar hela sitt liv för att undvika den personen? Jag har i 14 år aktivt undvikit vissa platser, aktiviteter och personer, för att inte riskera att faktiskt träffa honom.

Jag höll på att kvävas när jag var 18 år. Det kändes som en evighet när jag inte kunde andas. Jag skulle hellre uppleva den evigheten än den känslan som uppstår när jag tror att han är nära.