Öppet kontorslandskap

Fällan i ett öppet kontorslandskap

Många företag stoltserar med sina lokaler när de söker ny personal. Jag har läst flera jobbannonser där de skriver om att de har ett öppet kontorslandskap med mycket ljus, nära kontakt till kollegor och en skön stämning. Det finns även arbetsplatser där man som anställd inte har en fast arbetsstation, man tar sin laptop och sätter sig där det finns en ledig plats.

Ett öppet kontorslandskap har många fördelar, men för någon som mig, med ADHD, är nackdelarna desto fler.

Det finns klara fördelar med ett öppet kontorslandskap om man arbetar i team och har daglig kontakt med sina närmsta kollegor. Det blir enklare att kommunicera och man kan ta snabba frågor utan att behöva flytta sig.

För någon med koncentrationssvårigheter, det vanligaste problemet vid ADHD, så blir arbetsdagen högljud och upphackad på ett sätt som andra kan ha svårt att förstå.

Jag kan såklart bara utgå ifrån mig själv, så det jag skriver är inte något som gäller för alla med ADHD, men jag tror många kan relatera.

På alla mina fasta anställningar har det varit ett öppet kontorslandskap. Det som mina kollegor och chefer tyckt är ett trevligt klimat har för mig blivit ett störande moment. På grund av min ADHD kan jag inte filtrera intrycken från omgivningen. Jag hör alla ord, jag registrerar alla rörelser. Även om jag inte aktivt lyssnar eller tittar på det som händer runt omkring så registrerar min hjärna det, bearbetar det innan det hamnar i facket med allt som är irrelevant.

Denna avsaknad av filter är en enorm energitjuv samtidigt som det orsakar väldigt många avbrott i arbetsdagen.

Så fort jag släpper mitt arbete med blicken, så är det ute ur min tankeverksamhet. När det efter ett par sekunder får min uppmärksamhet igen har jag glömt bort vad jag höll på med. Att hitta tillbaka till uppgiften kan ta sekunder, ibland minuter. Då sker ofta nästa avbrott i form av en kollega som går förbi, bordsgrannen frågar om man vill ha kaffe eller någon får ett SMS.

Dessa ständiga avbrott i arbetet, samtidigt som tröttheten ökar, kan göra vem som helst stressad.

En sån enkel sak som ett öppet kontorslandskap kan faktiskt göra att någon blir stressad. Om man inte åtgärdar stressen kan jag nästan garantera att man sätter sig på tåget med slutstation Utmattningssyndrom.

Finns möjligheten, ge de anställda som önskar eget kontor ett eget kontor. Det kan förebygga stress, något alla vinner på.

6 thoughts on “Fällan i ett öppet kontorslandskap

  1. För- och nackdelar 🙂 älskar att kunna slänga ut en fråga och bolla.. men det är kanske inte lika kul att bli avbruten om man är inne i ett flow

  2. Ja alltså, jag har inte ADHD men har attention span som en hund på zoo typ – då blir öppna landskap knepiga. Svårare för mig är det att sitta med ryggen ut – sjukt jobbigt faktistk. Jobbar sedan 3.5 år hemifrån men stor framgång, inte självvalt, inte alltid jättekul men fokus och effektivitet är bra som fan, liksom möjligheten att springa på förmiddagen, lämna och hämta barn utan att först åka in till stan/hem från stan etc etc.

  3. Jag har inte adhd, men är introvert/högkänslig och upplever samma sak. Blir väldigt snabbt dränerad av konstant kontakt med människor, och har svårt att palla flera ljud samtidigt. Det bidrog till att jag att jag mådde och presterade sämre på jobbet och till slut sade upp mig. Hade jag inte bara kunnat säga ifrån? Jo då. Men jag hade blivit ett problem. Slagit hål på den glättiga visionen om den härliga gruppen med en can do attitude i motljus och öppet landskap. Dessutom hade jag hamnat utanför genemskapen. Det hade liksom inte blivit bra även om de pressat fram en annan plats till mig i någon skrubb.

  4. Jag har inte ADHD, men drag åt introvert och högkänslig så jag tycker att detta är en jätteviktig fråga att ta upp på arbetsplatser! Tyvärr går det ju åt det hållet att det blir mer och mer öppet på många ställen. Verkar ju nästan mardrömslikt att inte ens ha fasta kontorsplatser och aldrig ha någon trygghet heller var en får sitta dag för dag.

    Läst en intressant artikel med hjärnforskaren Katarina Gospic för några månader sen som var väldigt intressant, hittade den efter lite googling, dessvärre kräver den numera inlogg på DN, men om någon har det så finns den att läsa här: http://www.dn.se/insidan/det-ar-dags-att-tanka-pa-hjarnan/

    /Anna

Kommentera